såsom fullvuxna vara i så ringa grad olika och ungarne skilja sig så obetydligt från de fullvuxna, att det är tvifvel underkastadt, huruvida sådana fall borde hänföras till denna eller till tredje eller fjerde klasserna. Vidare kunna ungarne af båda könen, i stället för att vara alldeles lika, i ringa mån skilja sig från hvarandra såsom i vår sjette klass. Dessa öfvergångsfall äro dock få till antalet eller åtminstone icke skarpt utpräglade i jemförelse med dem, hvilka fullkomligt höra till denna klass.
Ifrågavarande lags kraft visar sig väl i de grupper, inom hvilka båda könen och ungarne enligt den allmänna regeln alla äro lika; ty då hanen i dessa grupper skiljer sig från honan, t. ex. hos vissa papegojor, kungsfiskare, dufvor o. s. v., likna ungarne af båda könen den fullvuxna honan.[1] Vi se samma omständighet ännu tydligare framträda i vissa undantagsfall; så skiljer sig hanen af Heliothrix auriculata (en bland honingsfoglarne) i påfallande grad från honan, i det han har en praktfull strupe och sköna örontofsar; men honan är anmärkningsvärd, emedan hon eger en mycket längre stjert än hanens; ungarne af båda könen likna nu (undantagandes, att bröstet är försedt med bronsfärgade fläckar) den fullvuxna honan i alla hänseenden, längden af hennes stjert inbegripen, så att hanens stjert i sjelfva verket blir kortare, då han hinner till det fullt utbildade stadiet, hvilket är en synnerligen ovanlig omständighet.[2] Vidare eger fjäderdrägten hos hanen af storskraken (Mergus merganser) mera i ögonen fallande färger, hvarjemte skulderfjädrarne och vingpennorna af andra ordningen äro mycket längre än hos honan; helt olika med det, som, så vidt till min kännedom har kommit, inträffar hos hvarje annan fogel, är den fullvuxne hanens tofs betydligt kortare, nämligen endast litet mera än en tum i längd, hvaremot honans tofs är två och en half tum lång. Nu likna ungarne af båda könen i alla hänseenden den
- ↑ Se t. ex. Gould’s beskrifning (Handbook to the Birds of Australia, vol. I, sid. 133) på Cyanalcyon (en bland kungsfiskarne), hvars unga hane, ehuru liknande den fullvuxna honan, dock eger mindre lysande färger. Af några Dacelo-arter hafva hanarne blå stjertar och honorna bruna, och hr R. B. Sharpe underrättar mig, att stjerten hos den unge hanen af Dacelo Gaudichaudi till en början är brun. Hr Gould har beskrifvit (ibidem, vol. II, sid. 14, 20, 37) könen och ungarne af vissa svarta kakadus och af kungslorin, hos hvilka samma regel gäller. Se äfvenledes Jerdon (Birds of India, vol. I, sid. 260) om Palæornis rosa, hvars ungar mera likna honan än hanen. Se Audubon (Ornithological Biography, vol. II, sid. 475) om båda könen och ungarne af Columba passerina.
- ↑ För denna upplysning har jag att tacka hr Gould, som visade mig exemplaren; se äfvenledes hans Introduction to the Trochilidæ, 1861, sid. 120.
