tre arters ungar likna äfvenledes i sin outbildade fjäderdrägt ganska mycket de fullvuxna i deras vinterdrägt. Detta fall är så mycket märkvärdigare, emedan båda könen af två andra Ardeola-arter vinter och sommar bibehålla nästan samma fjäderdrägt som den, hvilken de trenne första arterna egde under vintern och i sitt outbildade tillstånd, och denna fjäderdrägt, hvilken under skilda åldrar och årstider är gemensam för åtskilliga distinkta arter, visar oss sannolikt, huru slägtets stamfar var färgad. I alla dessa fall har den parningsdrägt, hvilken, enligt hvad vi kunna antaga, de fullvuxna hanarne ursprungligen erhöllo under fortplantningstiden och i motsvarande årstid förärfde till de fullvuxna af båda könen, blifvit modifierad, hvaremot vinter- och ungdrägterna hafva lemnats oförändrade.
Helt naturligt framträder nu den frågan: Hvaraf beror det, att båda könens vinterdrägt i dessa senare fall och i de förra fallen de fullvuxna honornas drägt äfvensom ungarnes outbildade drägt icke i ringaste mån hafva påverkats? De arter, hvilka representera hvarandra i skilda länder skola nästan alltid hafva varit utsatta för något olika förhållanden, men vi kunna näppeligen skrifva fjäderdrägtens förändring hos hanarne ensamma på denna inverkan, då vi se, att honorna och ungarne, ehuru på lika sätt utsatta, icke hafva rönt något inflytande deraf. Af huru underordnad vigt lefnadsvilkorens direkta nverkan är i jemförelse med obestämda förändringars hopande genom urval, visar oss knappast något faktum i naturen tydligare än den förvånande olikheten mellan många foglars kön, ty båda könen måste hafva förtärt samma föda och varit utsatta för samma klimat. Icke desto mindre äro vi icke förhindrade att tro, det nya förhållanden under tidens lopp kunna utöfva någon direkt verkan; vi se endast, att denna i betydelse är underordnad urvalets hopade resultat. Då emellertid en art flyttar till ett nytt land, hvilket måste föregå bildandet af hvarandra företrädande arter, skola de förändrade förhållanden, för hvilka de nästan alltid skola hafva varit utsatta, blifva orsak till, att de, för att döma af en vida utbredd analogi, underkastas en viss grad af vexlande föränderlighet. I denna händelse skall könsurvalet, hvilket beror på ett ytterst lätt föränderligt element, nämligen honans smak eller beundran, hafva haft nya färgskiftningar eller andra olikheter att inverka på och att föröka, och som könsurvalet alltid är verksamt, skulle det (att döma af hvad vi känna om verkningarna på husdjuren af menniskans oafsigtliga urval) vara en förvånande omständighet, om djur, som bebo skilda områden, och som aldrig kunna korsas och på så sätt hopblanda sina nyligen förvärfvade
