oss sjelfva, att våra högre förmögenheter småningom hade utvecklats. Men det kan tydligen visas, att det icke gifves någon väsendtlig åtskilnad af detta slag. Vi måste alltså medgifva, att det finnes en mycket större åtskilnad i själsförmögenheter mellan någon af de lägsta fiskarne, t. ex. ett nejonöga eller en lancettfisk, och en af de högre aporna än mellan en apa och en menniska; dock fylles detta omätliga mellanrum af talrika utvecklingsstadier.
Icke heller är skilnaden obetydlig i moralisk beskaffenhet mellan en sådan vilde, som beskrefs af den gamle sjömannen Byron, och som slog sitt barn mot klipporna, emedan det tappade en korg med sjöborrar, och en Howard eller en Clarkson, och i intellektuelt hänseende mellan en vilde, som icke använder abstrakta termer, och en Newton eller en Shakspeare. Skilnader af detta slag mellan de högsta menniskorna af de högsta racerna och de lägsta vildarne äro förenade med de finaste gradationer. Härigenom är det möjligt, att de kunna öfvergå i och utvecklas till hvarandra.
Min afsigt i detta kapitel är endast att visa, att det icke finnes någon väsendtlig åtskilnad mellan menniskan och de högre däggdjuren i deras själsförmögenheter. Hvarje afdelning af ämnet kunde hafva utvidgats till en särskild uppsats, men måste här i korthet behandlas. Som icke någon klassifikation af själsförmögenheterna har blifvit allmänt antagen, skall jag framställa mina anmärkningar i den ordning, som bäst passar för min uppgift, och jag vill utvälja de företeelser, som hafva gjort djupaste intrycket på mig, i den förhoppningen, att de må i någon mån inverka äfven på läsaren.
Med hänseende till de ganska lågt stående djuren skall jag under könsurvalet tillägga några företeelser, hvilka visa, att deras själsförmögenheter äro högre, än man kunde hafva väntat sig. Förmögenheternas föränderlighet hos individer af samma slag är en vigtig omständighet för oss, och några få förklaringar skola här lemnas. Men det skulle vara öfverflödigt att inlåta sig i många detaljer angående denna sak, ty jag har genom talrika undersökningar funnit, att det är allas deras enhälliga åsigt, hvilka länge hafva aktgifvit på mångahanda slags djur, foglar inberäknade, att individerna skilja sig betydligt med hänsyn till hvarje utmärkande själsförmögenhet. På hvilket sätt själsförmögenheterna först utvecklades hos de lägsta organismerna, är lika lönlöst att söka utforska, som huru lifvet först uppkom. Detta är aflägsna framtidsproblem, om de någonsin kunna lösas af menniskan.
