Utom verkningarna af karakterernas delvisa öfverflyttande från hanarne till honorna kunna några af olikheterna mellan beslägtade arters honor tillskrifvas lefnadsförhållandenas direkta eller bestämda inverkan.[1] Hos hanarne skulle hvarje sådan verkan i allmänhet hafva dolts af de genom könsurvalet erhållna, lysande färgerna, men icke så hos honorna. Hvar och en af de tallösa olikheter i fjäderdrägten, hvilka vi se hos våra tamda foglar, är naturligtvis följden af någon bestämd orsak, och under naturliga och mera likartade förhållanden skulle någon viss färgteckning, antaget att den icke vore på något sätt skadlig, helt säkert förr eller senare få öfverhand. Den fria korsningen af de många till samma art hörande individerna skulle slutligen tendera att göra hvarje så föranledd färgförändring likartad till sin beskaffenhet.
Ingen betviflar, att båda könen af många foglar hafva fått sina färger anpassade för beredande af ett skydd, och det är möjligt, att honorna ensamma af några arter kunna hafva blifvit på så sätt modifierade. Ehuru det skulle vara en svår och, såsom det visades i förra kapitlet, kanske omöjlig sak att genom urval förvandla en öfverflyttningsform i en annan, skulle det icke vara den minsta svårighet att, oberoende af de hos hanen befintliga, anpassa honans färger efter omgifvande föremål genom de vɐriationers hopande, hvilka från första början voro i sitt öfverflyttande inskränkta till honkönet. Om variationerna icke voro på så sätt inskränkta, skulle hanens bjerta färger förminskas eller förstöras. Huruvida honorna ensamma af många arter hafva blifvit på så sätt särskildt modifierade, är för närvarande ganska tvifvelaktigt. Jag önskar, att jag skulle kunna följa hr Wallace så långt, som han går, ty detta medgifvande skulle undanrödja åtskilliga svårigheter. Alla variationer, hvilka icke voro till någon nytta för honan såsom skydd, skulle, i stället för att helt enkelt försvinna genom att icke utväljas, med ens utplånas antingen i följd af fri korsning, eller emedan de utplånades, om de öfverflyttades till hanen och på något sätt vore för honom skadliga. På så sätt skulle honans fjäderdrägt förblifva konstant till sin karakter. Det skulle äfvenledes blifva en lättnad, om vi kunde antaga, att de mörka färgerna hos många foglars båda kön hade förvärfvats och bevarats för beredande af skydd, t. ex. hos jernsparfven och gärdsmygen (Accentor modularis och Troglodytes vulgaris), angående hvilka vi icke hafva tillräckliga bevis på könsurvalets verksamhet. Vi borde dock vara försigtiga i att draga
- ↑ Se angående detta ämne kap. XXIII i min Variation of Animals and Plants under Domestication.
