emedan den vore öfverflödig och förde med sig en förlust af kraft.
Vissa foglars fjäderdrägt tilltager alltjemt i skönhet under många år bortåt, sedan de hunnit till fullkomlig könsmognad; detta är händelsen med påfogelns stjert samt med vissa hägrars tofs och plymer, t. ex. hos Ardea ludoviciana;[1] men det är ganska tvifvelaktigt, om sådana fjädrars fortsatta utveckling är resultatet af hvarandra efterföljande, gagneliga förändringars utväljande eller endast af fortsatt tillväxt. De flesta fiskar tilltaga alltjemt i storlek, så länge som de äro vid god helsa och hafva fullt upp med föda, och en på visst sätt liknande lag kan gälla i afseende på foglarnes smyckfjädrar.
Femte klassen. Då de fullvuxna af båda könen hafva en
skiljaktig vinter- och sommardrägt, antingen hanen skiljer sig från
honan eller icke, likna ungarne de fullvuxna af båda könen i deras
vinterdrägt eller långt mera sällan i deras sommardrägt, eller
likna de endast honorna, eller kunna ungarne hafva en
mellanliggande karakter, eller kunna de vidare i betydande grad skilja
sig från de fullvuxna i deras båda årsdrägter. — Fallen i denna
klass äro egendomligt invecklade, hvilket icke heller är
öfverraskande, emedan de bero på förärfning, som i större eller mindre
grad är inskränkt på trenne olika sätt, nämligen genom kön, ålder
och årstid. I några fall genomgå individerna af samma art
åtminstone fem olika stadier i sin fjäderdrägt. Hos de arter, af
hvilka hanen skiljer sig från honan endast under sommaren eller
under båda årstiderna,<refname="MHKII-158-2"/> hvilket är sällsyntare, likna ungarne i
allmänhet honorna, t. ex. hos Norra Amerikas så kallade steglits
och, som det synes, hos Australiens lysande Maluri.[2] Hos de
arter, hvilkas kön äro lika både vinter och sommar, kunna ungarne
likna de fullvuxna för det första i deras vinterdrägt, för det andra,
hvilket mera sällan inträffar, i deras sommardrägt, för det tredje
kunna de stå midt emellan dessa båda stadier, och för det fjerde
kunna de i hög grad skilja sig från de fullvuxna under alla
årstider. Vi hafva ett exempel på det första af dessa fyra fall hos[3]
- ↑ Jerdon, Birds of India, vol. III, sid. 507, om påfogeln. Audubon, ibidem, vol. III, sid. 139, om Ardea.
- ↑ Se om Nord-Amerikas steglits, Fringilla tristis, Linn., Ornithological Biography af Audubon, vol. I, sid. 172. Om Maluri Gould’s Handbook of the Birds of Australia, vol. I, sid. 318.
- ↑ Se om upplysande exempel vol. IV af Macgillivray’s History of British Birds: om Tringa o. s. v. sid. 229, 271; om Machetes sid. 172; om Charadrius hiaticula sid. 118; om Charadrius pluvialis sid. 94.
