och koordinerande, och ehuru många af de simplare instinkterna småningom öfvergå i handlingar af detta slag och svårligen kunna skiljas från dem, t. ex. förhållandet med unga djurs diande, synas dock de mera utvecklade instinkterna hafva uppkommit oberoende af förståndet. Jag är dock långt ifrån att vilja förneka, det instinktlika handlingar kunna förlora sin bestämda och omedvetna beskaffenhet och ersättas af andra, med den fria viljans bistånd utförda. Å andra sidan blifva några handlingar af förståndet — t. ex. då foglar på i Oceanen belägna öar för första gången lära sig undvika menniskan — förbytta till instinkter och öfvergå i arf, sedan de under många generationer hafva utöfvats. De kunna alltså sägas vara degraderade till sin karakter, emedan de icke längre utföras med förståndets tillhjelp eller af erfarenhet. Men flertalet af de mera utbildade instinkterna synes hafva blifvit förvärfvadt på ett helt olika sätt, genom det naturliga urvalet af enklare instinktmessiga handlingars förändringar. Sådana förändringar synas uppstå från samma okända orsakers inverkan på hjernans organisation, hvilka föranleda obetydliga variationer eller individuela olikheter hos andra kroppsdelar, och dessa förändringar sägas ofta, i följd af vår okunnighet, uppkomma af sig sjelfva. Vi kunna, tänker jag, icke komma till någon annan slutsats med afseende på de mera sammansatta instinkternas ursprung, om vi betänka de märkvärdiga instinkterna hos sterila arbetsmyror och bin, hvilka icke efterlemna någon afföda att ärfva resultaten af erfarenhet och förändrade vanor.
Ehuru en hög grad af förstånd visserligen är förenlig med utvecklade instinkters tillvaro, såsom vi se hos de nyssnämda insekterna och hos bäfvern, är det icke osannolikt, att de måste till en viss grad hindra hvarandras utveckling. Man känner föga till hjernans förrättningar, men vi kunna inse, att, då förståndsförmögenheterna högeligen utvecklas, hjernans olika delar måste vara förenade genom de mest invecklade kommunikationskanaler, och som en följd deraf skulle hvarje särskild del sträfva att blifva mindre lämplig till att på ett bestämdt och likformigt, d. v. s. instinktmessigt, sätt motsvara särskilda förnimmelser eller tankeförbindelser.
Jag har ansett det löna mödan att göra denna utflykt från ämnet, emedan vi lätt kunna underskatta de högre djurens och särskildt menniskans själsförmögenheter, då vi jemföra deras på hågkomsten af förflutna händelser, på förutseende, förstånd eller inbillning beroende handlingar med fullkomligt likartade handlingar, hvilka instinktmessigt utföras af de lägre djuren; i detta senare
