sina färger. Hr Tristram har med afseende på Saharas inbyggare anmärkt,[1] att alla skyddas af sin “isabell- eller sandfärg“. Då jag i minnet återkallade de öckenfoglar, som jag hade sett i Södra Amerika, äfvensom de flesta i Södra Storbritannien på marken lefvande foglar, förekom det mig, som vore båda könen i sådana fall vanligen nästan lika till färgen. I följd häraf vände jag mig till hr Tristram angående Saharas foglar, och har han vänskapsfullt lemnat mig följande upplysning. Det finnes tjugosex arter, hörande till femton slägten, hvilka tydligen hafva fått sin fjäderdrägt färgad på ett skyddande sätt, och denna färgteckning är ännu mera förvånande, som den hos de flesta af dessa foglar är olika med den hos deras samslägtingar. Båda könen hos tretton af de tjugosex arterna äro färgade på samma sätt; men dessa höra till slägten, inom hvilka denna regel vanligen gäller, så att de icke säga oss någonting om, att de skyddande färgerna äro desamma hos öckenfoglarnes båda kön. Af de tretton andra arterna höra tre till slägten, hvilkas kön vanligen skilja sig från hvarandra, men de hafva dock könen olika. Inom de återstående tio arterna skiljer hanen sig från honan, men skilnaden är hufvudsakligast inskränkt till drägtens undre yta, hvilken är dold, då fogeln trycker på marken; hufvudet och ryggen ega samma sandfärgade anstrykning hos båda könen. Hos dessa tio arter har öfre sidan hos båda könen påverkats genom naturligt urval och blifvit lika för beredande af skydd, hvaremot undersidan hos hanarne ensamma hafva genom könsurval blifvit olika för prydlighetens skull. Alldenstund båda könen äro lika väl skyddade, se vi här tydligen, att honorna icke genom naturligt urval hafva förhindrats att ärfva sina hanliga föregångares färger; vi måste, såsom förut har blifvit förklaradt, aktgifva på lagen om till könet inskränkt förärfning.
I alla delar af jorden äro båda könen af många mjuknäbbade foglar, särskildt sådana, som lefva i rör och vass, mörkt färgade. Om deras färger hade varit lysande, skulle de otvifvelaktigt hafva varit långt mera synliga för sina fiender; men det synes, så vidt jag kan döma, temligen tvifvelaktigt, om deras mörka färger hafva erhållits särskildt till beredande af skydd. Det är ännu mera tvifvel underkastadt, om sådana mörka färger kunna hafva erhållits för prydlighetens skull. Vi måste dock ihågkomma, att fogelhanar, ehuru mörka till färgen, ofta skilja sig mycket från sina honor, hvilket är förhållandet t. ex. med gråsparfven, och detta leder till den åsigten, att sådana färger hafva erhållits genom könsurval,
- ↑ Ibis, 1859, vol. I, sid. 429 och följande.
