under sommaren och är under andra årstider så litet, att det kan kallas rudimentärt.[1] Hos några apor förefinnes skägg ensamt hos hanen, t. ex. hos orangen, eller är det mycket större hos hanen än hos honan, såsom hos Mycetes caraya och Pithecia satanas (fig. 66). Så är det med polisongerna hos några Macacus-arter[2] och, såsom vi hafva sett, med några babianarters man. Men hos de flesta ap-arter äro de särskilda hårsamlingarna omkring ansigtet och hufvudet lika hos båda könen.
Hanarne af åtskilliga medlemmar af oxfamiljen (Bovidæ) och af vissa antiloper äro försedda med en dröglapp eller en stor hudfåll på halsen, hvilken är mycket mindre utvecklad hos honan.
Hvad kunna vi nu draga för slutsats med hänsyn till sådana könsskilnader som dessa; ingen skall påstå, att vissa bockars skägg eller tjurens dröglapp eller hårkammarne utefter vissa antilophanars ryggar äro till någon direkt eller ordentlig nytta för dem. Det är möjligt, att Pithecia-hanens ofantliga eller oranghanens stora skägg kan skydda deras strupar under strid, ty uppsyningsmännen i Zoological Gardens underrätta mig, att många apor angripa hvarandra i strupen; men det är icke sannolikt, att skägget har blifvit utveckladt för ett ändamål, som är skildt från det, hvartill polisongerna, mustascherna och andra hårsamlingar i ansigtet tjena, och ingen skall förmoda, att dessa göra tjenst som ett skydd. Måste vi tillskrifva alla dessa hår- eller hudbihang endast ändamålslös föränderlighet hos hanen? Man kan icke förneka, att detta är möjligt, ty hos många tama däggdjur hafva vissa karakterer, som tydligen icke genom återgång härleda sig från någon vild form, framträdt hos och blifvit inskränkta till hanarne eller mera utvecklade hos dem än hos honorna — t. ex. puckeln hos zebudjuren i Indien, svansen hos fettsvansiga gumsar, pannans böjda kontur hos åtskilliga fårracers hanar, manen hos gumsarne af en afrikansk race samt slutligen manen, de långa håren på bakbenen och dröglappen hos hanen ensam af Berbura-geten.[3] Den man, som förefinnes ensamt hos den nyssnämnda afrikanska fårracens gumsar, är en verklig sekundär könskarakter, ty den utvecklas icke, såsom jag erfar af hr Winwood Reade, om djuret kastreras.
- ↑ Se dr Gray’s Catalogue of Mammalia in British Museum, tredje delen, 1852, sid. 144.
- ↑ Rengger, Säugethiere o. s. v., sid. 14; Desmarest, Mammologie, sid. 66.
- ↑ Se de om dessa olika djur handlande kapitlen i första delen af min Variation of Animals under Domestication äfvensom andra delen, sid. 73, samt tjugonde kapitlet om halfciviliserade folks utöfvande af urval. Se angående Berbura-geten dr Gray, Catalogue, o. s. v., sid. 157.
