knappast märkbara, de nakna delarne mycket mindre bjert färgade och ansigtet nästan svart med blå anstrykning. Hos den fullvuxna honan blir nosen dock efter vissa reguliera mellantider röd till färgen.
I alla de hittills nämnda fallen är hanen tydligare och bjertare färgad än honan och skiljer sig i mera betydande grad från ungarne af båda könen. Men liksom ett omvändt förhållande i afseende på färgen är utmärkande för båda könen af några få foglar, så har honan af Rhesus-apan (Macacus rhesus) en stor fläck af naken, präktigt karmosinröd hud omkring svansen, hvilken färg tidtals, enligt hvad uppsyningsmännen i Zoological Gardens försäkrade mig, blir lifligare; hennes ansigte är äfvenledes blekrödt. Å andra sidan visa, såsom jag iakttog i Zoological Gardens, hvarken det nakna skinnet i bakre kroppsändan eller ansigtet något spår till rödt hos hanen och hos ungarne af båda könen. Det synes dock af några offentliggjorda uppgifter, att hanen tillfälligtvis eller under vissa årstider uppvisar några spår af den röda färgen. Ehuru han sålunda är mindre prydlig än honan, så följer han dock genom kroppens mera betydande storlek, större hörntänder, mera utvecklade polisonger och mera utstående superciliarbågar den allmänna regeln, att hanen öfverträffar honan.
Jag har nu anfört alla för mig bekanta exempel på färgskilnad mellan däggdjurens kön. Honans färger skilja sig antingen icke i tillräcklig grad från hanens, eller äro de till sin beskaffenhet lämpliga att förläna henne skydd och kunna således icke förklaras enligt denna princip. I några, kanske i många fall kunna skiljaktigheterna vara följden af variationer, hvilka hafva varit inskränkta till ett kön och öfverflyttade till samma kön, utan att någon fördel har ernåtts derigenom och således utan urvalets tillhjelp. Vi hafva sådana exempel hos våra tama djur, t. ex. hos vissa katthanar, som äro roströda, under det att honorna äro trefärgade (tortoise-shell coloured). Analoga fall förekomma i naturtillståndet; hr Bartlett har sett många svarta varieteter af jaguaren, leoparden, den räfartade phalangern och wombaten, och han är viss på, att alla eller nästan alla voro hanar. Å andra sidan födas båda könen af vargar, räfvar och, som det synes, amerikanska ekorrar understundom svarta. I följd häraf är det fullkomligt möjligt, att hanarnes svarta färg hos några däggdjur, i synnerhet då denna färg är medfödd, helt enkelt kan vara resultatet af, att en eller flere förändringar, hvilka från början vid sitt öfverflyttande voro inskränkta till könet, hafva uppstått utan urvalets tillhjelp. Likväl kan det knappast medgifvas, att de skiljaktiga, lifliga
