Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/554

Den här sidan har korrekturlästs
216
sekundära könskarakterer hos däggdjur.

framgång i att lemna efter sig ett större antal afkomlingar att ärfva deras öfverlägsna hehag.


Ornamentala karakterers likartade öfverflyttande till båda könen. — Hos många foglar hafva prydnader, hvilka analogien förmår oss att anse vara ursprungligen förvärfvade af hanarne, i lika eller nästan lika grad blifvit förärfvade till båda könen, och vi skola nu undersöka, huru långt denna åsigt kan utsträckas i afseende på däggdjur. Af en betydande mängd arter, särdeles de smärre, hafva båda könen oberoende af könsurvalet erhållit skyddande färger, dock icke, så vidt jag kan döma, i så många fall eller nästan så påtagligt som i de flesta lägre klasserna. Audubon anmärker, att han ofta tog myskråttan,[1] då hon satt på brädden af ett grumligt vattendrag, för en jordklimp, så fullkomlig var likheten. Haren är genom sitt utseende ett kändt exempel på skydd genom färgen; dock felslår denna grundsats till en del hos en nära beslägtad art, nämligen kaninen, ty då detta djur skyndar till sin håla, faller det jägaren och tvifvelsutan alla rofdjur i ögonen genom sin uppåtvända, rent hvita svans. Ingen har någonsin betviflat, att de fyrfotadjur, hvilka bebo snöbetäckta trakter, hafva blifvit hvita för att erhålla skydd mot sina fiender eller för att lättare kunna smyga sig på sitt byte. På orter, hvarest snön aldrig ligger länge på marken, skulle en hvit drägt vara skadlig; i följd deraf äro på sätt färgade arter ytterst sällsynta i jordens varmare delar. Det förtjenar uppmärksammas, att många däggdjur, hvilka bebo måttligt kalla trakter, blifva blekare om vintern, ehuru de icke anlägga en hvit vinterdrägt; detta är tydligen det direkta resultatet af de förhållanden, för hvilka de länge hafva varit utsatta. Pallas[2] uppgifver, att en sådan förändring i Sibirien försiggår med vargen, två Mustela-arter, tama hästen, Equus hemionus, tama kon, två antiloparter, myskhjorten, rådjuret, elgen och renen. Rådjuret t. ex. har en röd sommar- och en gråhvit vinterdrägt, hvilken senare möjligen kan tjena som ett skydd för djuret, då det vandrar genom de aflöfvade, med snö och rimfrost öfverdragna snåren. Om de ofvannämnda djuren småningom utsträckte sitt utbredningsområde till trakter, hvilka ständigt vore betäckta med snö, skulle deras bleka

  1. Fiber zibethicus, Audubon och Bachmann i The Quadrupeds of North America, 1846, sid. 109.
  2. Novæ species Quadrupedum e Glirium ordine, 1778, sid. 7. Hvad jag här ofvan har kallat rådjur är PallasCapreolus sibiricus subecaudatus.