till någon direkt eller vanlig nytta för dessa djur; som de nästan säkert hafva blifvit intensivare genom könsurvalet, är det sannolikt, att de ursprungligen erhöllos genom samma process, och att de derefter till en del öfverflyttades till honorna. Om denna åsigt godkännes, kan det endast vara föga tvifvel underkastadt, att de lika egendomliga färgerna och teckningarna hos många andra antiloper, ehuru gemensamma för båda könen, hafva erhållits och öfverflyttats på samma sätt. Så hafva t. ex. båda könen af kudun (Strepsiceros kudu, fig. 62) smala, hvita, lodräta linier på sidornas bakre del och en vacker, kantig, hvit teckning på pannan. Båda
könen af slägtet Damalis äro ganska egendomligt färgade: hos Damalis pygarga äro ryggen och halsen purpurröda, på sidorna skimrande i svart och med skarp färggräns mot den hvita buken och en stor, hvit fläck på bakdelen; hufvudet eger ännu egendomligare färger: en stor, aflång, hvit, med smala svarta ränder infattad mask betäcker ansigtet upp till ögonen (fig. 69), på pannan finnas tre hvita strimmor, och öronen äro tecknade med hvitt. Denna arts kalfvar äro enfärgadt blekt gulbruna. Hos Damalis albifrons skiljer sig hufvudets färg från den sistnämnda artens derigenom, att en enda hvit strimma ersätter de tre strimmorna,
