Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/560

Den här sidan har korrekturlästs
222
sekundära könskarakterer hos däggdjur.

art bebor också den nästan mellanliggande regionen Öfre Egypten och Abyssinien.[1]

Fig. 70. Hufvud af Semnopithecus rubicundus. Denna och de följande fyra figurerna (efter Gervais) meddelas för att visa hufvudhårets egendomliga anordning och utveckling.

Fyrhändte. — Innan vi göra någon slutsats, skall det vara lämpligt att tillägga några få anmärkningar till dem, som redan hafva blifvit framstälda om apornas ornamentala karakterer. Inom de flesta arterna likna könen hvarandra till färgen, men af några skilja sig hanarne, såsom vi hafva sett, från honorna, särskildt i färgen på de nakna hudpartierna, i hakskäggets, polisongernas och manens utveckling. Många arter ega antingen så utomordentliga eller sköna färger och äro försedda med så egendomliga och präktiga hårtofsar, att vi knappast kunna undgå att betrakta dessa karakterer såsom förvärfvade till prydnader. Bifogade figurer (fig. 70 till 74) tjena att visa hårets anordning i ansigtet och på hufvudet hos åtskilliga arter. Det är näppeligen begripligt, att dessa hårkammar och starkt kontrasterande färger på fällen och skinnet kunna vara resultatet endast af föränderlighet utan urvalets tillhjelp, och man kan omöjligen inse, att de kunna vara till någon vanlig nytta för dessa djur. Om så är, hafva de säkerligen erhållits genom könsurval, ehuru de hafva i lika eller nästan lika mån öfverflyttats till båda könen. Hos många Quadrumana hafva vi ytterligare bevis på könsurvalets inverkan i hanarnes betydligare storlek och styrka samt i deras hörntänders större utveckling i jemförelse med honornas. Med hänsyn till det egendomliga sätt, hvarpå några arters båda kön äro färgade, och på andras skönhet skola några exempel vara tillräckliga. Ansigtet

  1. Proceedings of the Zoological Society, 1862, sid. 64. Se äfvenledes dr Hartmann, Annal. der Landwirtsch., fyratiotredje bandet, sid. 222.