sig en lång följd af afkomlingar än andra män med simplare hustrur, undantagandes de få, som lemna sin förmögenhet i arf enligt förstfödslorätt. Med afseende på den motsatta formen för urvalet, nämligen de mera tilldragande männens utväljande af qvinnorna, så påverkas, ehuru qvinnorna bland civiliserade nationer hafva fritt eller nästan fritt val, hvilket icke är händelsen hos ociviliserade racer, deras val dock i betydande mån af männens samhällsställning och förmögenhet, och de senares framgång i lifvet beror synnerligen af deras intellektuela förmögenheter och ihärdighet eller på resultaten af samma förmögenheter hos deras förfäder.
Det gifves dock skäl för den tron, att könsurvalet har haft någon inverkan på vissa civiliserade och halfciviliserade racer. Många personer äro, såsom det synes mig, med rätta öfvertygade, att medlemmarne af vår aristokrati, hvarvid under denna benämning innefattas alla välmående familjer, inom hvilka förstfödslorätten länge har varit förherskande, alldenstund de under många generationer hafva från alla klasser valt de vackrare qvinnorna till hustrur, hafva i förhållande till den europeiska måttstocken för skönhet blifvit vackrare än medelklasserna; likväl befinna sig medelklasserna under lika gynsamma lefnadsförhållanden, hvad kroppens fulkomliga utveckling beträffar. Cook anmärker, att den öfverlägsenhet i personligt utseende, “hvilken kan iakttagas hos erees eller ädlingarne på alla de öfriga öarne (i Stilla hafvet), finnes på Sandwichsöarne“; detta må dock hufvudsakligen tillskrifvas deras bättre föda och lefnadssätt.
Den gamle resanden Chardin yttrar vid persernas beskrifvande, att “deras blod nu är högeligen förädladt genom täta beblandningar med georgier och cirkasser, hvilka båda nationer öfvergå alla andra i verlden i personlig skönhet. Det finnes knappast en man af rang i Persien, hvilken icke är född af en georgisk eller cirkassisk moder“. Han tillägger, att de ärfva sin skönhet “icke från sina förfäder, ty utan ofvannämnda blandning skulle männen af rang i Persien, hvilka äro tatarernas afkomlingar, vara ytterligt fula“.[1] Här följer ett egendomligare fall: de prestinnor, hvilka tjenade i Venus Erycinas tempel i San-Giuliano på Sicilien, utvaldes i hela Grekland för sin skönhet; de voro icke några vestaliska jungfrur, och Quatrefages,[2] hvilken meddelar denna uppgift, säger, att San-Giulianos qvinnor i denna stund äro
