Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/607

Den här sidan har korrekturlästs
269
könsurvalets inverkan på menniskan.

för nyttan eller som prydnad, har man, när helst utvägar till jemförelse förefinnas, funnit, att den efter åtskilliga generationer har undergått en större eller mindre grad af förändring. Detta följer af det under en lång serie af generationer utöfvade omedvetna urvalet, d. v. s. de mest omtyckta individernas bibehållande, utan någon önskan eller afbidan af ett sådant resultat från boskapsuppfödarens sida. Om vidare två omsorgsfulla boskapsaflare under många år uppföda djur af samma familj och icke jemföra dem med hvarandra eller med en gemensam måttstock, befinnas djuren till sina egares förvåning efter en tid hafva blifvit i ringa mån olika.[1] Hvarje boskapsaflare har, som von Nathusius väl betecknar saken, påtryckt sin egen själs karakter — sin egen smak och sitt eget omdöme — på sina djur. Hvilket skäl kan då angifvas, hvarför liknande resultat icke skulle följa af de mest beundrade qvinnornas långvariga utväljande af de män inom samma stam, hvilka vore i stånd att till könsmognad uppföda ett större antal barn? Detta skulle vara omedvetet urval, ty en verkan skulle frambringas oberoende af någon önskan eller afbidan från de mäns sida, hvilka föredrogo vissa qvinnor framför andra.

Låtom oss antaga, att medlemmarne af en stam, inom hvilken något slags form för giftermål vore i bruk, spriddes öfver en obebodd kontinent; de skulle snart splittras i skilda horder, hvilka skulle afsöndras från hvarandra genom åtskilliga skrankor och ännu verksammare genom de oupphörliga krigen mellan alla barbariska nationer. Horderna skulle blifva utsatta för något litet olika lefnadsförhållanden och vanor samt förr eller senare komma att i ringa mån skilja sig åt. Så snart som detta inträffade, skulle hvarje afsöndrad stam för sig sjelf skapa en något olika måttstock på skönhet,[2] hvarefter omedvetet urval skulle blifva verksamt derigenom, att de mäktigare och ledande vildarne föredrogo vissa qvinnor framför andra. På så sätt skulle de till en början obetydliga skiljaktigheterna mellan stammarne gradvis och oundvikligen förökas i allt högre grad.

Af djur i naturtillståndet hafva många för hanarne egendomliga karakterer, t. ex. storlek, styrka, särskilda vapen, mod och stridslystnad, förvärfvats enligt stridslagen. Menniskans halfmenskliga

  1. The Variation of Animals and Plants under Domestication, vol. II, sid. 210—217.
  2. En snillrik skriftställare påstår i anledning af en jemförelse mellan Raphael’s, Rubens’ och de nyare franska konstnärernas målningar, att skönhetsidéen icke är fullkomligt densamma i hela Europa: se Lives of Haydn and Mozart af M. Bombet, engelska öfversättningen, sid. 278.