siamesiska familjen, skola medgifva, huru löjligt förskräcklig den motsatta ytterligheten af öfverdrifven hårighet är. Konungen af Siam måste i följd deraf muta en karl att gifta sig med den första hårbevuxna qvinnan i familjen, hvilken förärfde denna karakter till sina unga afkomlingar af båda könen.[1]
Några racer äro mycket mera hårbevuxna än andra, särdeles hvad karlarne beträffar, men man bör icke antaga, att de hårigare racerna, t. ex. europeerna, hafva i fullständigare grad än de nakna racerna, t. ex. kalmuckerna och amerikanerna, bevarat ett ursprungligt tillstånd. Det är mera sannolikt, att de förres hårighet beror på en partiel återgång, ty karakterer, som länge hafva förärfvats, äro nästan alltid benägna att återuppträda. Det synes icke, som hade ett kallt klimat föranledt detta slags återgång, kanske med undantag af de negrer, hvilka under åtskilliga generationer hafva blifvit uppfödda i Förenta Staterna,[2] och möjligen af ainos, hvilka bebo de nordliga öarne i Japanska archipelagen. Men förärfningens lagar äro så invecklade, att vi sällan kunna begripa deras verkan. Om vissa racers större hårighet är en följd af återgång utan hämmande genom något slags urval, upphör denna karakters ytterliga föränderlighet, äfven inom gränserna för samma race, att vara märkvärdig.
Om vi, hvad skägget beträffar, ånyo vända oss till våra bästa ledare, nämligen Qvadrumana, finna vi skäggen lika väl utvecklade hos båda könen af många arter, hos andra deremot inskränkta till hanarne eller mera utvecklade hos dem än hos honorna. Från denna omständighet och från den egendomliga anordningen af äfven som de lysande färgerna hos håret på många apors hufvuden är det, såsom förut har blifvit utveckladt, högeligen sannolikt, att hanarne genom naturligt urval först erhöllo sina skägg till en prydnad och i de flesta fall i lika eller nästan lika grad förärfde
- ↑ The Variation of Animals and Plants under Domestication, vol. II, 1868, sid. 327.
- ↑ Investigations into Military and Anthropological Statistics of American Soldiers af B. A. Gould, 1869, sid. 568. Noggranna iakttagelser anstäldes öfver 2,129 svarta och färgade soldaters hårighet, då de badade, och »det är vid första ögonkastet tydligt», då man ser på den offentliggjorda tabellen, »att det finnes endast obetydlig, om ens någon, skilnad i detta hänseende mellan den hvita och den svarta racen». Det är dock säkert, att negrer i sitt så mycket varmare hemland Afrika hafva märkvärdigt glatta kroppar. Man bör särskildt gifva akt på, att rena svarta och mulatter voro inbegripna i ofvanstående uppräkning, hvilket är en olycklig omständighet, emedan korsade racer i enlighet med den princip, hvars sanning jag annorstädes har ådagalagt, äro ytterst benägna att återvända till sina forna ap-lika stamfäders ursprungliga hårbevuxna beskaffenhet.
