Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/618

Den här sidan har korrekturlästs

Tjugoförsta kapitlet.


Allmän sammanfattning och slutanmärkningar.


Hufvudgrunderna för menniskans härledning från någon lägre form. — Utvecklingssätt. — Menniskans genealogi. — Intellektuela och moraliska förmögenheter. — Könsurval. — Slutanmärkningar.


En kort sammanfattning skall vara tillräcklig att i läsarens minne återkalla de mera framträdande punkterna i detta verk. Många af de framstälda åsigterna äro högeligen spekulativa, och några skola tvifvelsutan visa sig felaktiga; men jag har i hvarje fall anfört de skäl, som ledt mig snarare till en åsigt än till en annan. Det syntes mödan värdt att undersöka, huru långt utvecklingsprincipen skulle sprida ljus öfver några af de mera invecklade problemen i menniskans naturalhistoria. Falska fakta äro högeligen skadliga för vetenskapens framsteg, ty de bibehålla sig ofta länge; men falska åsigter, understödda af några bevis, orsaka föga skada, alldenstund en och hvar finner ett helsosamt nöje i att bevisa deras falskhet, och då detta har skett, är en väg till villfarelse stängd och vägen till sanningen ofta med detsamma öppnad.

Den hufvudsakliga slutsats, hvartill jag kommit i detta arbete, och som nu omfattas af många naturforskare, hvilka äro väl kompetenta att bilda sig ett sundt omdöme, är den, att menniskan härleder sig från någon mindre högt organiserad form. De grunder, hvarpå denna slutsats hvilar, skola aldrig rubbas, ty den nära likheten mellan menniskan och de lägre djuren i embryonal utveckling äfvensom i otaliga byggnads- och konstitutionsförhållanden både af stor och af den simplaste betydelse, de rudiment, som hon eger qvar, och de abnorma fall af återgång, hvilka hon tillfälligtvis är underkastad, äro faktiska företeelser, som icke kunna bestridas. De hafva länge varit kända, men ända till helt nyligen