WALTER SCOTT
ett träd; det växer, Jack, medan du sover. Far min sade det för fyrtio år sen, men jag har aldrig haft tid att tänka på honom. — Jack, sup aldrig brännvin om morgnarna, det bara skämmer bort magen, utan om du skall ta dig en morgondryck, så låt det bli aqua mirabilis; Johanna där gör det mycket bra. — Doktor, min andedräkt blir så kort som en trångbröstad pipares, då han blåst i fyra och tjugu timmar på ett bondbröllop. — Jenny, höj opp kudden under huvudet på mig — men det är allt gagnlöst! — Mäss-Jonas,[1] har ni lust att sladdra fram ett stycke bönstump? Det kan kanske göra mig gott och köra några underliga tankar ur huvudet på mig. — Läs någonting, hör ni!
— Jag kan inte läsa upp en bön som vore det en visa, svarade den redlige prästmannen; om ni vill ha er själ räddad som en fågel ur fågelfängarens snara, laird, måste ni nödvändigt för mig yppa er själs tillstånd.
— Och borde inte ni känna det, utan att jag säger er det? svarade patienten. Vad har jag då betalt tionde och pastoralier för alltsen år åttionie, om jag inte kan få ett stycke bön för det, den enda gång i mitt liv jag nånsin begärt en? — Gå er väg med ert munväder, om det är allt vad ni kan göra! Gamle pastor Kiltstoup skulle vid det här laget läst halva bönboken för mig. — Bort med er! — Doktor, låt se, om ni kan göra något mer för mig!
Doktorn, som under tiden av hushållerskan fått någon upplysning om beskaffenheten av hans sjukdom, förklarade, att läkarekonsten ej kunde förlänga hans liv många timmar.
— Nå, så må fan ta både Mäss-Jonas och er med! skrek den ursinnige och oregerlige patienten. Kom ni inte hit för någonting annat än att säga mig, att ni inte kan hjälpa mig ur klämman? Ut med dem, Hanna! — Ur huset med dem! Och Jack, min förbannelse och Cromwells med, om du ger dem arvode eller drickspengar, eller så mycket som ett par svarta handskar!
- ↑ Öknamn på prästen.
94
