MIDLOTHIANS HJÄRTA
ansåg vara den enda möjliga raka gränslinjen emellan, såsom han brukade uttrycka sig, de till höger befintliga överdrifterna och den till vänster varande ljumheten, och därför hyste han en verklig fasa och avsky för allt, vad independenter hette.
Men oaktat dessa nationalfördomar och religiösa skiljaktigheter var likväl de båda familjernas ställning sådan, att en viss förtrolighet slutligen nödvändigt måste uppstå emellan dem. De hade delat en gemensam fara och en ömsesidig befrielse. De behövde varandras bistånd, liksom ett sällskap, vilket vadar över en bergsström och nödgas hålla sig tillsammans, på det ej floden skall bortföra någon, som saknar ett sådant stöd.
Vid närmare bekantskap lät Deans även en och annan av sina fördomar fara. Han fann, att, ehuru gamla mrs Butlers trosövertygelse ej var grundad på det verkliga vittnesbördet mot tidens villfarelser i hela dess vidd, hon likväl ej hade någon förkärlek för independenterna och ej heller var någon engelska. Därför var det att hoppas, att, ehuru hon var änka efter en svärmisk korpral vid Cromwells dragoner, hennes sonson likväl torde bliva varken irrlärig eller ofosterländsk, vilket var två egenskaper, för vilka den hedersmannen Deans hade en lika hälsosam skräck, som för papister och illasinnade. Framför allt — ty kloke David Deans hade sin svaga sida — märkte han, att änkan Butler blickade upp till honom med vördnad, lyssnade till hans åsikter och, i betraktande av de värdefulla råd, presbyterianen gav henne vid skötseln av hennes lilla arrendegård, förlikade sig med ett och annat sidohugg mot hennes avlidne mans religionsmeningar, vilka hon, som vi redan sett, ej var särdeles varmt tillgiven. Vanligtvis slutade dessa råd så: ”kan nog hända, för så vitt jag vet, att de göra annorlunda i England, grannmor Butler”, eller ”det torde vara olika i andra länder”, eller ”de som tänka olika om den stora grundvalen till vår förbundna reformation, i det de överändakasta och vanställa kyrkoförfattningen och nedbryta vårt Sions härliga byggnad, torde råda att så åkern med
