WALTER SCOTT
tryggt kallas ängslig, tveksam och försagd, vilket lynne han ärvt efter sin mor, som tidigt dött i lungsot. Han var en blek, mager, svag och sjuklig gosse, och litet låghalt, till följd av ett fall i hans späda barndom. Han var dessutom en öm farmors älskling, och dennas alltför ängsliga omsorger om honom ingav honom snart ett slags misstro till sig själv, jämte en viss benägenhet att överskatta sin egen betydenhet, vilket är en av de skadligaste följderna av en förklemad uppfostran.
De båda barnen slöto sig likväl till varandra lika mycket av böjelse som av vana. De vallade tillsammans den lilla fårskock samt de två eller tre kor, vilka deras föräldrar utsläppte på Dumbiedikes' allmänning, snarare för att söka föda än att egentligen beta. Där kunde man få se de båda barnen sitta under en blommande ginstbuske, med sina små huvuden lutade tätt intill varandra, och tittande fram under samma pläd, medan landskapet runtomkring dem var förmörkat av ett regndigert moln, som drivit dem att söka detta skydd. Vid andra tillfällen följdes de åt till skolan, varvid flickan vid övervadandet av de små bäckar som lågo i deras väg, eller då de mötte hornboskap, hundar och andra faror på sin färd, gav sin följeslagare den uppmuntran och det exempel, vilka det manliga könet alltid anser som sin företrädesrätt att skänka det svagare. Men då de sutto på sina bänkar i skolrummet och tillsammans började läsa över sina läxor, var Ruben, vilken på huvudets vägnar var lika överlägsen Jeanie Deans, som han var henne underlägsen i sinnesstyrka och denna känslolöshet för mödor och faror, som beror på nervsystemets bildning, i stånd att till fullo vedergälla den välvilja och det beskydd, hon under andra förhållanden plägade giva honom. Han var avgjort den bästa skolgossen i den lilla sockenskolan, och hans lynne och karaktär voro så milda, att han snarare beundrades än avundades av den lilla stojande skolbarnsskaran, ehuru han var lärarens gunstling. Några flickor i synnerhet — ty i Skottland undervisas flickorna tillsammans med gossarna — längtade att visa sig vänliga och tjänstaktiga emot den sjuklige gossen, som
100
