Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/155

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

infamiam et bonam famam grassatur ad immortalitatem”, vilket kan fritt översättas med: ”som genom ont och gott rykte skyndar till det odödliga livet”. Ni har varit en av dem, till vilka de svaga och bävande själarna ropa under midnattens ensamhet: ”väktare, vad lider natten? Väktare, vad lider natten?” Och sannerligen, liksom denna svåra hemsökelse ej kommer utan gudomlig tillstädjelse, så kommer den ej utan sitt särskilda ändamål och gagn.

— Jag emottar den som sådan, sade den stackars Deans, i det han besvarade Butlers handtryckning, och om jag också ej blivit lärd att läsa Skrifterna på något annat tungomål än mitt skotska modersmål — Butlers latinska citation hade nämligen även i hans olycka undfallit hans uppmärksamhet — har jag likväl läst dem så, att jag hoppas med undergivenhet kunna bära även denna vedermöda. Men ack, Ruben Butler; jag har, ehuru ovärdig, ansetts som en av vår kyrkas glänsande pelare och har alltifrån min ungdom räknat mig bland dess styrande äldste — och vad skola nu de lättsinniga och oheliga tänka om den ledare, som ej kan bevara sin egen familj från stapplande? Huru skola de ej fröjda sig och begabba, då de se, att bekännares barn äro i stånd till lika skändliga avfall som Belials avkomma! Men jag skall bära mitt kors med den trösten, att allt, som tycktes rättrådighet hos mig och de mina, blott var såsom det ljus, vilket utgår från krälande insekter under en mörk natt — det synes glänsande för ögat, emedan allt är mörkt omkring det, men då morgonsolen lyser på bergen, är det ändå blott en stackars krälande kålmask. Och så är det även med varje trasa av mänsklig rättfärdighet eller laglig tillfyllestgörelse, som vi kasta omkring oss för att dölja vår blygd.

I detsamma öppnades dörren ånyo, och mr Bartoline Saddletree inträdde. Han hade på huvudet sin trekantiga hatt, som satt långt bakåt och genom en underlagd silkeshalsduk bibehölls i denna svalkande ställning, hade sin käpp med guldknapp i handen och röjde i hela sitt beteende en förmögen borgare, vilken kan motse att en dag

143