WALTER SCOTT
— Ni är en enfaldig pojke med era bevis, Ruben, svarade David Deans. Kan en människa röra vid beck utan att söla sig? Eller vad är er tanke om trosförbundets värdiga kämpar, som ej ens vilja höra en präst tala, huru stora hans gåvor än må vara, om han inte vittnat mot lagens styggelser? Ingen lagkarl skall nånsin tala för mig och de mina, om han ej instämt i det vittnesbörd, som avgivits av den förskingrade, men likväl härliga kvarleva, som vistades i bergens klyftor.
Med dessa ord steg gubben upp, liksom uttröttad både av sina gästers föreställningar och deras närvaro, tog avsked av dem med en nick och en rörelse med handen och gick och inneslöt sig i sin sängkammare.
— Man skulle, sade Saddletree till Butler, då man hör honom tala på det befängda viset, rentav kunna tro honom vilja giva till spillo sin dotters liv. Var i all världen skall han väl kunna få sig en cameroniansk advokat ifrån? Eller vem har väl nånsin hört en lagkarl lida, vare sig för den ena eller andra religionens skull? Flickans liv är ju rentav bortkastat.
Under senare delen av denna överläggning hade Dumbiedikes anlänt till stugan, stigit av sin klippare, fäst tygeln vid den vanliga kroken och sjunkit ned på sin stol. Hans ögon följde med mer än vanlig livlighet först den ene talaren och sedan den andre, tills han av Saddletrees sista ord fattat den sorgliga betydelsen av det hela, varpå han steg upp, långsamt struttade tvärsöver golvet, lutade huvudet tätt intill Saddletrees öra och med ångestfull, darrande röst sade: — Kan — kan ingenting göras för dem med pengar, mr Saddletree?
— Hm! sade Saddletree med en allvarlig min, med pengar kan onekligen mycket göras i parlamentshuset, om överhuvud någonting kan göras, men var skola pengarna komma ifrån? Mr Deans vill, som ni ser, inte göra något, och ehuru mrs Saddletree är deras släkting på långt håll och önskar dem allt möjligt gott och är mycket benägen att hjälpa, så vill hon likväl inte stå singuli in solidum ansvarig för en så kostsam sak. Om någon vän ville bära
158