MIDLOTHIANS HJÄRTA
ken, som kunde omgiva hennes väg, utan även för den till sitt väsen, sin natur och sina avsikter för henne okända varelse, som sålunda stämt möte med henne på en så hemsk timme och ett så rysligt ställe, och det vid en tid, då hennes själ nödvändigt måste vara uppfylld av dessa frestande och snärjande tankar av sorg och förtvivlan, vilka ansågos göra de lidandes sinnen särdeles mottagliga för den ondes ingivelser. Om en sådan föreställning föresvävat Butlers bildade själ, så måste den nödvändigt göra ett ännu starkare intryck på hennes. Men ehuru Jeanie fullt och fast trodde på möjligheten av ett för en varelse av kött och blod så rysligt möte, framhärdade hon likväl med en fasthet, vars förtjänst vi ej till dess fulla värde kunna uppskatta, emedan vår tids skepticism gjort oss främmande för naturen och styrkan av hennes känslor, i sitt beslut att ej försumma ett tillfälle att göra något för sin systers räddning, ehuru hon därvid kunde bliva blottställd för faror, vilka hennes inbillningskraft föreställde sig såsom så rysliga. Liksom i ”Kristens resa” Kristina, då hon med bävande men beslutsamma steg genomvandrade Dödsskuggans dal, skred hon förbi klippa och sten, ”än i ljusglans och än i mörker”, allteftersom hennes stig låg genom månljus eller skugga, och sökte behärska sin fruktans ingivelser, ibland genom att fästa sina tankar på systerns olyckliga belägenhet och den plikt, som ålåg henne, att om möjligt rädda denna, och oftare genom att under tyst bön anropa det Väsens beskydd, för vilket natten är såsom ljusa dagen.
Under det hon sålunda ena stunden kvävde sina farhågor genom att fästa sina tankar på ett ämne av överväldigande intresse, och den andra bortresonerade dem genom att överlämna sig åt gudomens beskydd, nalkades hon slutligen stället för detta hemlighetsfulla möte.
Det låg djupt i den bakom Salisbury-Crags belägna dal, vars bakgrund bildas av nordvästra armen av berget Arthurs Seat, på vars sluttning lämningarna av ett fordom åt eremiten S:t Antonius helgat kapell ännu kvarstå. Man skulle näppeligen kunnat välja ett mera passande
