WALTER SCOTT
framställningssättet, upptäcka något, som liknade en ton av uppväckt lidelse, ehuru den uttrycktes på ett besynnerligt sätt.
— Det är en grymt sträng förordning, sade rådmannen till sitt biträde, och jag önskade flickan kunde undandragas det straff, som är stadgat för dess överträdelse. Ett barn kan ha blivit fött och bortfört, medan modern var sanslös, eller det kan ha omkommit av brist på den näring, som den stackars hjälplösa, förskräckta, förvirrade, förtvivlade och utmattade modern själv kanske varit ur stånd att giva det. Och likväl är det säkert, att avrättningen kommer att följa, om kvinnan finnes skyldig efter förordningen. Brottet har varit alltför allmänt, och varnande exempel äro nödvändiga.
— Men om den där andra flickan, sade stadsskrivaren, kan intyga att hennes syster meddelat henne sin belägenhet, så föreligger ju ej mera något brott mot förordningen.
— Det är sant, svarade rådmannen, och jag skall en av dagarna gå ut till S:t Leonards och själv förhöra flickan. Jag känner litet till deras fader, Deans — en gammal cameronian av äkta skrot och korn, som förr skulle låta både hus och släkt gå under, än han skulle vanhedra sitt vittnesmål genom en syndig undfallenhet för tidens avfall, och såsom sådant lär han sannolikt anse edens avläggande inför en civil ämbetsman. Om de skola få framhärda i sin tjurskalliga envishet, så måste genom ett i lagen infört stadgande deras försäkringar förklaras för giltiga, såsom fallet är med kväkarna. Men varken en far eller en syster lära tveka i ett fall som detta. Som jag nyss nämnde, skall jag själv gå och tala med dem, när hettan med den här Porteousrannsakningen i någon mån lagt sig; deras högmod och motsägelseanda skola på det viset vida mindre oroas, än om de med ens kallades inför en domstol.
— Och Butler kommer väl att fortfarande hållas häktad, förmodar jag? sade stadsskrivaren.
— Ja, för det närvarande, åtminstone, sade rådman-
230