MIDLOTHIANS HJÄRTA
nen, men jag hoppas snart kunna försätta honom i frihet mot borgen.
— Anser ni något avseende böra fästas vid det där vanvettiga brevet? frågade skrivaren.
— Inte något synnerligt, svarade rådmannen, och likväl ligger det något gripande däri — det tyckes vara skrivet av en människa, som är utom sig, antingen genom någon våldsam passion eller medvetandet av något stort brott.
— Ja, sade stadsskrivaren, det har mycket tycke av ett brev från en galen, kringstrykande aktör, vilken, som ers nåd ganska riktigt anmärkte, förtjänar hängas med hela återstoden av sin trupp.
— Jag var ej alldeles så blodtörstig, fortfor rådmannen. Men för att återgå till, vad vi egentligen talte om, så har Butler ett utmärkt gott namn om sig, och genom några förfrågningar, som jag anställt i dag på morgonen, har jag erfarit, att han verkligen kom till staden först i förrgår, så att han omöjligen kan ha varit invecklad i dessa olycksaliga upprorsstiftares föregående stämplingar, och det är ej sannolikt att han så med ens slutit sig till dem.
— Man kan aldrig så noga veta — fanatismen fattar eld vid en svag gnista, lika fort som en svaveltråd, anmärkte sekreteraren. Jag har känt en präst, som alltid hade ett vänligt god dag och god afton åt vem som helst i socknen och förhöll sig lika lugnt som en raket på en stör, tills man nämnde ordet avsvärjelseed, patronatsrättighet eller dylikt, men då månn tro bar det av i ett huj, hundra mil upp i luften, bortom all rim och reson.
— Jag har inte hört, svarade rådmannen, att den unge mannen Butlers trosnit är av en så eldfängd beskaffenhet, men jag skall anställa vidare efterforskningar. Vad är det vi eljest ha att göra?
De började därefter ingå i omständliga undersökningar rörande Porteous' död och andra angelägenheter, som ej stå i samband med vår berättelse.
Under det de voro sysselsatta härmed, avbrötos de
