WALTER SCOTT
ett steg av beklagligt och omedelbart avfall. Men naturens röst talade högt inom hans bröst mot fanatismens ingivelser, och hans inbillningskraft, som var uppfinningsrik med hänseende till lösningen av invecklade frågor, påhittade en utväg för att reda sig ur detta fruktansvärda dilemma, som blott lämnade honom valet mellan ett avsteg från sina grundsatser och bevittnandet av ett skådespel, som en far ej ens i tankarna kunde frambesvärja för sig utan att rygga tillbaka med avsky och fasa.
— Jag har varit fast och oföränderlig i mitt vittnesbörd, sade David Deans, men vem har väl ändå kunnat säga om mig, att jag bedömt min nästa för strängt, för det han ansett det tillständigt för sig, som jag ansett otillständigt för mig? Jag har aldrig varit en separatist, ej heller fallen för att tvista med blödiga själar angående mynta, kummin eller andra tiondeavgifter. Min dotter Jeanie kan i denna sak ha ett ljus, som är förborgat för mina gamla ögon. Det är lagt på hennes samvete och ej på mitt. Om hon känner sig oförhindrad att inställa sig inför denna domstol och upplyfta sin hand för den arma förtappade, så vill jag visst ej vara den, som säger, att hon överskridit sin gräns, och om ej — Här stannade han i sin slutföljd, i det en outsäglig ångest förvred hans anletsdrag, men han avskakade den och fortfor med fasthet — och om ej — så förbjude Gud, att hon skulle förledas till avfall genom någon uppmaning av mig! Jag vill ej såra det ena barnets ömtåliga samvete — nej, ej ens för att rädda det andras liv!
En romare skulle också av åtskilliga anledningar och bevekelsegrunder kunnat inviga sin dotter till döden, men säkerligen skulle han ej kunnat göra det av en mera heroisk pliktkänsla.
248
