MIDLOTHIANS HJÄRTA
— Och vad kallar du en osanning? sade Effie, i det hon åter visade en skymt av sitt forna lynne. Du är mycket att klandra, flicka, om du tror, att en mor vill eller kan mörda sitt eget barn. — Mörda? — Jag skulle gärna låtit mitt liv bara för att få se en blick av dess öga!
— Jag tror, sade Jeanie, att du är lika oskyldig till ett sådant uppsåt som det nyfödda barnet självt.
— Det gläder mig, att du gör mig den rättvisan, sade Effie högdraget. Det är ibland ett fel hos mycket gudfruktiga människor, som du Jeanie, att de tro alla andra vara så dåliga, som de värsta frestelser kunna göra dem.
— Jag förtjänar inte detta av dig, Effie, sade snyftande systern, som var smärtsamt berörd av förebråelsens orättvisa och tillika uppfylld av medlidande med det själstillstånd, som förestavat den.
— Kanske inte, syster, sade Effie. Men du är ond på mig, för det att jag älskar Robertson. — Hur kan jag låta bli att älska honom, som älskar mig mer än sin egen kropp och själ? Satte han inte sitt liv på spel för att bryta sig in i fängelset och befria mig, och jag är säker på, att om det stode i hans makt, som det står i din — Här tystnade hon.
— Give Gud, att det stode i min makt att rädda dig med fara för mitt liv! sade Jeanie.
— Ja, flicka, sade hennes syster, det är lätt sagt, men inte så lätt trott om den, som inte vill uttala ett ord för mig, och om det är ett orätt ord, så kommer du att ha tillräcklig tid på dig att ångra det.
— Men det ordet är en gruvlig synd, och det är en ännu svårare förbrytelse, då det är en synd, som begås med uppsåt och överläggning.
— Gott, gott, Jeanie, sade Effie. Jag minns från husförhören alltsammans om de uppsåtliga synderna — vi skola inte mer tala om den saken, och spar du din andedräkt till något annat än att läsa upp din katkes! Vad mig beträffar, så skall jag snart ej ha någon andedräkt att slösa på någon.
— Jag måste rentut säga, inföll Ratcliffe, att det är
