MIDLOTHIANS HJÄRTA
mödanden att komma från dessa bespottare, utropade med en stark nordländsk brytning: — Må fan klösa era cameronianska ögon ur huvudet på er! Vem ger er lov att knuffa en gentleman? — Ge rum för den styrande äldste! sade en annan. Han kommer för att se en kärälskelig syster prisa Gud på Grassmarket.
— Tyst, ni borde blygas, folk! sade en högljudd mansröst, vilken strax därpå sänktes för att i en låg, men tydlig ton tillägga: det är hennes far och syster.
Alla veko genast åt sidan för att giva rum åt dem, och även de råaste och lastbaraste slogos av blygsel och tystnade. På den öppna plats, som sålunda lämnats dem av pöbeln, stod Deans hållande sin dotter vid handen och sade till henne med ett ansiktsuttryck, som på det starkaste förrådde hans häftiga sinnesrörelse: — Du hör nu med egna öron och ser med egna ögon, vilken bespottarna tillskriva bekännares felsteg och avfall. Ej blott dem själva, utan även den kyrka, varav de äro medlemmar, samt dess välsignade och osynliga Överhuvud. Därför skola vi med tålamod bära vår andel i smädelserna och hånet.
Mannen, som talat, var ingen annan än vår gamle vän Dumbiedikes, vilken, liksom profetens åsna, av stundens krav funnit sig föranlåten att öppna sin mun och nu med sin vanliga tystlåtenhet ledsagade dem till domsalen. Varken portar eller dörrvaktare lade något hinder i vägen för deras inträde, och det påstods till och med, att en av de senare avslog en shilling i drickspengar, som erbjöds honom av lairden av Dumbiedikes, vilken var av den åsikten att ”pengar undanröja alla hinder”. Men denna uppgift tarvar likväl bekräftelse.
Sedan de inträtt i domsalen, funno de därstädes det vanliga antalet av brådskande ämbetsmän och sysslolösa dagdrivare, som av plikt eller böjelse infinna sig, där dylika saker försiggå. Borgare gapade och stirrade, unga jurister drevo omkring, skrattande och gycklande, liksom på en teaterparterr, medan andra sutto avsides på en bänk och högljutt samtalade om lagens tillämpning på före-
