Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/331

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

något gott, så kan den inte heller göra något ont. Jag bara vill, att ni skall visa upp den, ifall ni skulle komma i färd med någon av S:t Niklas' klerker.

— Ack, jag förstår inte vad ni menar, sade hon.

— Jag menar, ifall ni skulle komma i rövarhänder, min skatt. — Det är ju ett bibelspråk, ifall ni nödvändigt vill ha ett. — Den djärvaste av dem känner till en släng av min gåsfjäder. Bort med er nu — och håll er till Argyle! Om någon kan göra det, så är det han.

Sedan Jeanie kastat en ångestfull blick på det gamla Tolbooths förgallrade fönster och svärtade murar och en föga mindre ångestfull på mrs Saddletrees gästfria boning, vände hon ryggen åt detta kvarter och kort därpå åt själva staden. Hon anlände till S:t Leonards, utan att råka någon, som hon kände, vilket hon i sin sinnesstämning ansåg som en stor välgärning. — Jag måste undvika allt, tänkte hon, i det hon gick framåt, som kan stämma mitt hjärta vekt eller försvaga det — det är redan alltför vekt för vad jag har att göra. Jag vill tala så litet som möjligt och tänka och handla så beslutsamt jag kan.

Det bodde vid S:t Leonards en gammal tjänarinna eller snarare ett inhyseshjon hos hennes far, som bott hos honom i många år och på vars trohet hon med full tillförsikt kunde lita. Hon skickade efter denna kvinna, och sedan hon omnämnt för henne, att familjeförhållanden fordrade, att hon företoge en resa på några veckor, gav hon henne de fullständigaste föreskrifter rörande hushållningens skötande under hennes frånvaro. Med en noggrannhet, som hon själv vid närmare eftersinnande ej kunde låta bli att förundra sig över, beskrev hon utförligt den minsta småsak, som var att göra, och i synnerhet allt, som var nödigt för hennes fars trevnad. — Det var sannolikt, sade hon, att han redan dagen därpå skulle återkomma till S:t Leonards, men säkert, att han skulle återkomma ganska snart, och då borde allting vara i ordning åt honom. Han hade nog tillräckligt med bekymmer ändå, utan att man besvärade honom med världsliga saker.


319