MIDLOTHIANS HJÄRTA
Dunover omtalade, voro underhållande och tjänade att förtydliga de berättelser om märkvärdiga rättegångar, vilka Hardie kände på sina fem fingrar och vari hans kamrat även var ganska hemmastadd. Under dylika samtal förgick aftonen ända till den tidiga timme, då mr Dunover gick till sängs och även jag avlägsnade mig för att anteckna vad jag hört, i akt och mening att med en ny berättelse öka dem, vilka det varit mitt högsta nöje att samla och omständligt utarbeta. De två unga männen befallde in ett griljerat fårlår, madeira negus[1] och en kortlek, varefter de började ett parti piket.
Påföljande morgon lämnade de resande Gandercleugh. Jag erfor sedermera genom tidningarna, att båda varit använda i den stora rättegången rörande Bubbleburgh och Bitem, en summarisk kasus, som är berättigad till ett sär— deles skyndsamt avgörande, men likväl anses komma att bliva långvarigare än det parlament, som tvisten gäller. Enligt vad tidningarna nämnde, uppträdde mr Halkit såsom advokatfiskal, och mr Hardie förde sir Peter Plyems talan med ovanlig skicklighet och med den framgång, att han, efter vad jag hört, sedermera haft färre spektakelbiljetter och flera memorialer i sin ficka, och båda de unga männen förtjäna sin lycka, ty jag erfor av Dunover, som besökte mig några veckor senare och med tårar i ögonen omtalade det för mig, att deras inflytande åt honom utverkat en liten befattning, som var tillräcklig för hans familjs anständiga bärgning, och att han nu, efter en följd av oavbrutna missöden, kunde härleda sin medgångs början från det ögonblick, då han från taket på en postvagn slungades ned i floden Gander, i sällskap med en advokat och en prokurator. Läsaren torde kanske ej anse sig vara denna tilldragelse lika förbunden, eftersom den påbördar honom följande, på aftonens samtal grundade berättelse.
- ↑ Ett slags glödgat vin.
