WALTER SCOTT
militär tilikallades, våldsverkarna eftersattes, rovet fråntogs dem, och Wilson och Robertson ställdes inför rätta samt dömdes till döden, huvudsakligen på en av de medbrottsligas vittnesmål.
Många tyckte att rättvisan, i betraktande av gärningsmännens felaktiga föreställning om beskaffenheten av deras brott, kunnat nöja sig med mindre, än uppoffrandet av tvenne liv, men å andra sidan ansågs dådets djärvhet påkalla ett avskräckande exempel, och detta var regeringens åsikt. Då man ej längre kunde betvivla, att dödsdomen skulle gå i verkställighet, erhöllo förbrytarna av en vän i hemlighet filar och andra till deras flykt nödiga redskap. Förmedelst dessa avsågade de ett galler i ett av fängelsefönstren och skulle även hava lyckats att fly, om ej Wilson, vilken var lika envis som djärv och beslutsam, så halsstarrigt vidhållit sin åsikt. Hans kamrat Robertson, som var en ung, smärt karl, ville först göra försöket att tränga sig igenom den gjorda öppningen, och sedan, om så påfordrades, vidga den utifrån, så att Wilson kunde komma igenom. Men Wilson yrkade på att själv göra det första försöket, och som han var en grovlemmad och fetlagd karl, fann han det ej allenast omöjligt att tränga sig mellan järnstängerna, utan klämde så fast sig genom sina ansträngningar, att han ej kunde komma lös igen. Under sådana omständigheter vart en upptäckt oundviklig, och tillräckliga försiktighetsmått vidtogos därefter av fångvaktaren för att förekomma ett upprepande av försöket. Robertson yttrade ej en enda förebråelse till sin kamrat över följderna av hans halsstarrighet, men av det följande synes det, att Wilson var djupt gripen av den föreställningen, att, om han ej varit, Robertson, över vars sinne han utövade ett betydligt inflytande, ej skulle hava inlåtit sig i det brottsliga företag, som avlupit så olyckligt, samt att han nu för andra gången varit orsaken till Robertsons fördärv, enär denne, om hans medbrottsling ej varit så halsstarrig, säkert skulle lyckats undkomma. Sinnen sådana som Wilsons bibehålla ofta förmågan att tänka och handla med svärmiskt ädelmod, även
28
