WALTER SCOTT
syster, flicka, som kunde ha lust att anta ett sådant anbud?
Detta var att röra vid en öm sträng, men Jeanie besparades svaret, ty i detsamma inträdde den betjänt hon förut sett.
— Herrn önskar tala vid den unga kvinnan från Skottland, sade Thomas.
— Gå så fort ni kan till hans högvördighet, kära barn, och berätta honom hela er historia. Hans högvördighet är en god herre, sade mrs Dalton. Jag skall vika bladet och laga en kopp te med rostat smörbröd åt er, tills ni kommer tillbaka. Något sådant får ni säkert sällan smaka i Skottland, flicka.
— Herrn väntar på den unga kvinnan, sade Thomas otåligt.
— Hör på, herr näsvis, vad har ni att lägga ert ord med i laget? Och hur många gånger skall jag behöva säga er, att ni skall kalla mr Staunton, som är en hög andlig, hans högvördighet, och inte herra honom, som om han vore en obetydlig lantjunkare?
Som Jeanie nu var vid dörren och färdig att åtfölja Thomas, sade betjänten ingenting förrän han kommit ut ur rummet, då han mumlade: — Det finns flera herrar än en i huset, och jag tror vi ha en härskarinna också, ty gumman Dalton bär sig åt, som om hon vore det!
Thomas förde Jeanie därefter genom flera labyrintiska gångar, än hon dittills genomvandrat, till ett rum, som var förmörkat därigenom att de flesta fönsterluckorna voro tillslutna, och vari stod en säng med till en del fördragna omhängen.
— Här är den unga kvinnan, sir, sade Thomas.
— Gott, sade från sängen en röst, som ej var hans högvördighets, passa på när jag ringer på klockan och lämna nu rummet!
— Det måste vara något misstag, sade Jeanie, bestört över att finna sig i en sjuklings rum. Tjänaren sade mig, att pastorn —
— Oroa er inte, sade den sjuke, det är intet misstag.
416
