MIDLOTHIANS HJÄRTA
tillryggalagts på denna färd, än då hon första gången for till och ifrån hertigens av Argyle boning. Slutligen kunde hon ej avhålla sig från att fråga sin tystlåtne följeslagare vart de foro.
— Hertigen skall själv underrätta er därom, mamsell, svarade Archibald med samma avmätta artighet, som utmärkte hela hans beteende. Nästan i detsamma han yttrade dessa ord stannade vagnen, och kusken steg av och öppnade dörren. Archibald steg ur och hjälpte Jeanie att göra detsamma. Hon fann sig utom London, på en bred, med en slagbom spärrad landsväg, på andra sidan om vilken syntes en enkel, med fyra hästar förspänd vagn utan vapen på dörrarna och med betjäning utan livréer.
— Jag ser, att ni varit punktlig, Jeanie, sade hertigen av Argyle, då Archibald öppnade vagnsdörren. Ni måste göra mig sällskap under återstoden av vägen. Archibald blir kvar här med hyrvagnen tills ni kommer igen.
Innan Jeanie hann svara, fann hon sig till sin ej ringa förvåning sittande vid hertigens sida i en vagn, som rullade framåt med en snabb, men jämn fart och i båda dessa avseenden var ofantligt olika det guppande och skakande fordon, hon nyss lämnat, och vilket, guppigt och stötande som det var, likväl ingivit henne, som aldrig förut suttit i någon vagn, en viss känsla av betydenhet och värdighet.
— Min flicka, sade hertigen, sedan jag så noga det varit mig möjligt övertänkt din systers sak, har den övertygelsen stadgats hos mig, att en stor orättvisa torde komma att begås genom verkställandet av hennes dom, och av samma åsikt äro även ett par frisinnade och upplysta lagkarlar från båda rikena, med vilka jag talat om saken. — Nej, hör mig först till slut, innan du tackar mig! — Jag har redan nämnt för dig, att min personliga övertygelse är av föga vikt, såvida jag ej kan få andra att dela den. Jag har nu gjort för dig, vad jag bestämt ej skulle gjort för att främja något av mina egna syften. — Jag har begärt företräde hos ett fruntimmer, som hos konungen åtnjuter ett högt och välförtjänt inflytande.
