WALTER SCOTT
man besinnar det förfall, vari detta gamla borgargarde nu är statt, torde det låta löjligt för våra öron, att dess anförare kunde känna sig nogräknad om dess heder. Men detta var verkligen fallet. Kapten Porteous ansåg sig djupt skymfad av, att walesiska skarpskyttar skulle inkommenderas till staden och uppställas på den gata, där, utan magistratens särskilda tillåtelse, inga andra trummor fingo ljuda än hans egna. Men som han ej kunde låta sitt missnöje utbryta emot sina gynnare i magistraten, ökade det hans förtrytelse och hans begär att hämnas på den olycklige brottslingen Wilson och alla, som höllo med honom. Denna inre kamp av avundsjuka och raseri åstadkom en förändring i mannens utseende och hållning, som var synbar för var och en, som såg honom den olyckliga morgonen, då Wilson skulle avrättas. Porteous' utseende var eljest i sig självt snarare behagligt än obehagligt. Han var av medelmåttig längd, stark och väl växt, med ett mörklagt och koppärrigt ansikte, och ögon, som snarare kunde kallas matta än skarpa och stränga, samt ett militäriskt utseende, som likväl ej saknade en viss välvilja och mildhet. Men vid ifrågavarande tillfälle föreföll det likväl dem, som sågo honom, som om han varit besatt av någon ond ande. Hans gång var ojämn, hans röst ihålig och bruten, hans ansikte blekt, hans blickar stirrande och vilda, hans tal osammanhängande och oredigt, och hela hans utseende så förvirrat, att det föranledde många till den anmärkningen, att han tycktes vara fey, vilket är ett skotskt uttryck för det tillstånd, vari en person genom någon oemotståndlig nödvändighet drives emot sitt förestående öde.
Till en del var hans uppförande också verkligen djävulskt, såvida ej vad historien därom har att förmäla överdrivits till följd av den allmänna ovilja, man hyste emot hans minne. Då den olycklige fången Wilson av fångvaktaren överlämnades till honom för att föras till avrättsplatsen, befallde Porteous, ej nöjd med de vanliga försiktighetsmåtten, att handklovar skulle påsättas för att förekomma delinkventens flykt. Detta kunde försvaras,
36
