WALTER SCOTT
en häst — och flera andra lättnader, sade Jeanie, men tystnade åter plötsligt, då hon såg hertigen göra det avtalta tecknet.
— Oaktat alla dessa bekvämligheter måste du haft en besvärlig resa, sade drottningen, och jag fruktar, att det är förspilld möda, ty om konungen också skulle benåda din syster, skulle det efter all sannolikhet föga hjälpa henne. Dina landsmän i Edinburgh skulle säkerligen hänga henne, honom till trots.
— Nu kommer hon att i grund fördärva sin sak, tänkte hertigen.
Men han misstog sig. De blindskär, Jeanie dittills stött på under detta kinkiga samtal, hade legat på djupet och voro alldeles obekanta för henne, men detta var en klippa, som höjde sig över vattnet, och hon undvek den.
Hon vore övertygad, sade hon, att både stad och land skulle glädja sig åt, att hans majestät förbarmade sig över en stackars hjälplös varelse.
— Hans majestät har på senare tiden ej funnit detta, sade drottningen, men jag förmodar att mylord hertigen skulle råda honom att låta pöbeln avgöra, vilken som skall hängas och vilken benådas.
— Nej, madame, sade hertigen, men jag skulle råda hans majestät att låta leda sig av sina och sin kunglige gemåls känslor, och då är jag förvissad om, att straffet endast skall drabba brottet och även då varsamt och blott i yttersta nödfall.
— Gott, mylord, sade hennes majestät, men alla dessa vackra fraser övertyga mig ej om lämpligheten av att så snart visa er — jag får väl ej säga upproriska? — men åtminstone er mycket motspänstiga och obändiga huvudstad något ynnestprov. Hela nationen har ju sammanrotat sig för att skydda denne olycklige mans vilda, avskyvärda mördare. Huru skulle det väl eljest kunna vara möjligt, att bland så många, som under en så lång tid deltagit i en så öppet begången handling, ej en enda blivit upptäckt? Även denna flicka kan, för så vitt jag vet, vara delaktig i hemligheten. — Hör ni, unga kvinna, har ni
480
