WALTER SCOTT
för honom utgjorde gränsen mellan tid och evighet. De vid dylika tillfällen övliga bönerna voro ej förr lästa, innan han underkastade sig sitt öde och lagens dom gick i verkställighet.
Han hade hängt så länge i galgen, att varje gnista till liv var utslocknad, då plötsligt och liksom av någon ny anledning ett tumult uppstod bland folkhopen. Flera stenar kastades på Porteous och hans soldater, en och annan skadades, och pöbeln fortfor att tränga sig fram under hurrningar, rop, skrän och förbannelser. En ung karl med en sjömanshatt, som slokade ned över ansiktet, sprang upp på schavotten och avskar repet, varvid brottslingen var upphängd. Andra närmade sig för att bära bort kroppen, antingen för att förskaffa den en anständig grav, eller kanske för att försöka återkalla den till livet. Kapten Porteous råkade i ett så ursinnigt raseri över denna ögonskenliga uppresning mot hans myndighet, att han alldeles glömde, att det ålåg honom att efter verkställd dom ej inlåta sig i några fientligheter med den missledda hopen, utan så fort som möjligt avlägsna sig med sitt folk. Han sprang ned från schavotten, ryckte geväret från en soldat, befallde sin trupp giva eld och — enligt flera ögonvittnens edliga utsago — föregick den med sitt exempel, i det han avlossade sin musköt och sköt ihjäl en man på fläcken. Flera av soldaterna lydde hans befallning eller följde hans exempel; sex eller sju personer blevo ihjälskjutna och en stor mängd sårades och skadades.
Efter denna våldsbragd började Porteous avtåga med sin trupp till kasernen på High-street. Hopen, som snarare blivit uppretad än förskräckt av vad som förefallit, förföljde soldaterna med förbannelser och stenkastning, varvid de eftersta vände sig om och sköto på nytt med dödande sikte och påföljd. Det är ej med visshet känt, huruvida även denna nya våldsamhet skedde på Porteous' befallning, men naturligvis tillskrevs honom ensam allt det förhatliga av denna olyckliga dags tilldragelser. Han anlände till kasernen, avtackade sina soldater och gick att för magistraten avgiva rapport om vad som före fallit.
38
