MIDLOTHIANS HJÄRTA
därom av sin herre, skyndat till hennes bistånd. — Mrs Glass, sade han, hans höghet bad mig särskilt nämna, att han skulle stanna i stor förbindelse hos er, om ni ej ville göra det unga fruntimret några frågor, emedan han önskade att själv, noggrannare än hon kunde göra, förklara för er, huru hennes saker stodo, och rådgöra med er angående några angelägenheter, för vilka hon ej kan tillräckligt redogöra. Hertigen skall för detta ändamål titta in på Tisteln i morgon eller övermorgon.
— Hans höghet är alltför nedlåtande, sade mrs Glass, vars forskningsiver för ögonblicket dämpades genom detta skickligt ingivna sockerpiller, hans höghet vet, att jag på sätt och vis är ansvarig för min unga släktings uppförande, och hans höghet är säkert också den bästa domarn, huruvida han skall anförtro henne eller mig bestyret med hennes angelägenheter.
— Hans höghet inser det fullkomligt, svarade Archibald med det hans nation utmärkande högtidliga allvaret, och skall säkert åt den förtegnaste anförtro, vad han har att säga, och därför förlitar hans höghet sig på, att ni, mrs Glass, ej säger någonting till miss Jeanie Deans, varken om hennes egna eller hennes systers angelägenheter, tilis han själv råkat er. Han uppdrog mig att emellertid försäkra er, att allt ginge så bra, som ert vänskapliga deltagande kunde önska.
— Hans höghet är mycket god — mycket omtänksam, det är visst och sant, mr Archibald. Hans höghets befallningar skola bli åtlydda och — men ni ha åkt långt, mr Archibald, att döma av den tid ni varit borta, och jag tror — med ett inbjudande leende — att ett glas Rosolis inte skulle skada.
— Jag tackar er, mrs Glass, sade den store mannens store man, men jag är tvungen att genast vända om till mylord, och med en artig bugning för de båda fränderna lämnade han boden.
— Det fägnar mig, att det gått så bra för er, min kära Jeanie, sade mrs Glass, ehuru det ej var att förmoda annat, då hertigen av Argyle varit så nådig och åtagit
