Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/507

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

liksom barns helgdagskläder, och framtagas, då hon behöver dem. Och de förvaras i ett torn, som inte är likt det i Libberton eller Craigmillar, utan mer likt kastellet i Edinburgh, om byggningen vore flyttad mitt i Nor-Loch. Drottningen var också mycket frikostig och gav mig ett papper, som man sagt mig skall vara värt femtio pund, för att betala mina omkostnader hit och tillbaks igen. Så att, master Butler, eftersom vi alltid varit grannbarn, förutom vad som eljest kunnat blivit avtalt oss emellan, jag hoppas, ni inte vidare skall förneka er något, som är nödigt för er hälsa, då det ungefär kan vara samma sak, vilken av oss som har pengarna, om den andra behöver dem. Och kom ihåg, att detta inte är menat att binda er vid någonting, som ni kanske hellre ville glömma, om ni skulle få er ett patronat eller en skola, som jag här ovan nämnde. Jag hoppas blott, att det måtte bli en skola och inte ett pastorat, i anseende till de där svårigheterna med eder och patronatsrättigheter, varmed min hederlige fader torde ha svårt att förlika sig; så framt ni inte kunde erhålla en enstämmig kallelse till Skreegh-me-deads församling, som ni en gång hade hopp om, vilket jag tror han skulle tycka bra om, emedan jag hört honom säga, att den rena läran slagit djupare rötter i denna vilda skogsförsamling än i Edinburghs Canongate. Jag önskar jag visste, vilka böcker ni behöver, mr Butler, ty de ha här hela hus fulla med sådana, och de äro nödsakade att ställa somliga av dem ute på gatorna, och dessa böcker säljas för billigt pris, sannolikt för att skaffa dem undan regnet. Det är en stor stad, och jag har sett så mycket av den, att jag är alldeles yr i huvudet. Och ni vet av gammalt, att jag ej just är så synnerligt van att hantera pennan, och klockan är snart elva på natten. Jag kommer att fara ner i gott och säkert sällskap — ty jag hade obehag på hitresan, så att jag är rätt glad att få resa med bekanta. Min fränka, mrs Glass, har ett vackert hus här, men allting är så inbyrt med tobakslukt här, att jag ibland är färdig att kvävas. Men vad betyder allt detta i jämförelse med den stora nåd, som vederfarits min fars hus,

495