MIDLOTHIANS HJÄRTA
det kan du behöva för att styrka dig med under vägen, sade hertigen.
En bricka med vin och bakverk stod på bordet. Han tog ett glas och drack en välgångsskål ”för alla redliga hjärtan, som älska Skottland”, samt bjöd även sin gäst ett glas.
Men Jeanie avböjde det, i det hon förklarade, ”att hon ännu aldrig i sitt liv smakat vin”.
— Aldrig smakat vin, Jeanie? sade hertigen. Vinet fröjdar ju, som du vet, människans hjärta.
— Ja, sir! Men min far är lik Jonadab, Rechabs son, som ålade sina barn att aldrig dricka vin.
— Jag trodde din far skulle haft mera förstånd, sade hertigen, så framt han inte föredrar brännvin. Men om du inte vill dricka, Jeanie, så måste du åtminstone äta något, på det mitt hus må bevara sitt rykte för gästfrihet.
Han trugade på henne ett stort stycke tårta och ville ej tillåta henne bryta av en bit och lägga resten tillbaka på brickan. — Stoppa det i fickan, Jeanie, sade han. Du kommer nog att äta det med god aptit, innan du får se S:t Giles' torn. Give Gud, att jag finge se det lika snart som du! Och lycklig resa nu, och många hälsningar till alla mina vänner i och omkring Gamla Röknästet![1]
Med en blandning av detta förbindliga sätt, som hos honom var något medfött, och en krigares rättframma väsen skakade han därefter hand med sin skyddsling och överlämnade henne i Archibalds vård, övertygad om, att han genom den ovanliga uppmärksamhet, han själv ägnat henne, tillförsäkrat henne ett aktningsfullt bemötande av sina tjänare.
Hon fann följaktligen under loppet av sin resa sina båda reskamrater beredvilliga att visa henne all möjlig hövlighet, så att, vad bekvämlighet och trygghet beträffade, hennes återresa från London var betydligt olika hennes resa dit.
Hennes hjärta var även lättat från den börda av sorg, blygsel, bekymmer och fruktan, som tyngt på hennes sinne
- ↑ Auld-Reekie — ett öknamn på Edinburgh.
