Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/539

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

under de bodde i ett jakthus, vilket efter hand gjorda tillbyggnader förvandlat till ett palats. Det var i sin ursprungliga enkelhet, då den lilla farkosten nalkades öns stränder.

Då de lade till vid landningsstället, som till en del var dolt av några låga, men vitt utgrenade ekar, mellan vilka hasselbuskar uppsköto, syntes ett par, tre personer, som tycktes avvakta deras ankomst, och som Jeanie gav föga akt på dem, vart hon så överraskad, som om åskan slagit ned för hennes fötter, då hon, sedan roddarna burit henne upp på stranden, med ens fann sig ligga i sin fars armar.

Det var för underbart, för att hon skulle kunnat sätta tro därtill — för mycket likt en ljuv dröm för att hava verklighetens varaktighet. Hon lösgjorde sig från hans fasta, innerliga omfamning och höll honom på armslängd ifrån sig, för att övertyga sig om, att det ej var någon synvilla. Men gestalten tillät intet tvivel — det var kloke David Deans själv i sin bästa söndagsdräkt. Den ljusblå rocken med de stora blanka metallknapparna, västen och byxorna av samma tyg, damaskerna av tjockt, grått kläde, skospännena av koppar, den stora blåa låglandsmössan, som skjutits tillbaka litet i nacken, medan han i mållös tacksamhet lyfte sina ögon till himmeln, de gråa lockarna, som hängde fram under den, nedåt hans väderbitna ansikte, den kala, fårade pannan, det klara, blåa ögat, som, ofördunklat av åren, glänsande framstrålade under de buskiga ögonbrynen, de eljest så stränga, allvarliga dragen, nu förmildrade av ett ovanligt uttryck av hänryckt fröjd, ömhet och tacksamhet — allt detta bevisade, att här intet misstag ägde rum, att det verkligen var David Deans hon hade framför sig.

— Jeanie, min egen Jeanie — mitt bästa — mitt frommaste barn — Israels Herre vare din fader, ty jag är knappt värdig dig! Du har löst oss ur fångenskapens band — du har återställt vårt hus ära — vare du välsignad, mitt barn, med löftets och vedergällningens välsignelse! Men Han har redan välsignat dig genom det goda, vari han gjort dig till sitt utkorade redskap.


527