MIDLOTHIANS HJÄRTA
hade i hög grad mildrat den känsla av retlighet, varmed David ibland betraktat honom, och medan han befann sig i denna för Butler gynnsamma sinnesstämning, inträffade en annan tilldragelse, som hade stort inflytande på den gamle mannens sinne.
Så snart den häftigaste smärtan över Effies flykt förgått, vart det Deans' första omsorg att hopsamla och återbetala lairden av Dumbiedikes de pengar, denne utlagt till Effies rättegång och Jeanies reseomkostnader. Lairden, klipparen, den trekantiga hatten och tobakspipan hade ej på mången god dag varit synliga vid S:t Leonards Crags, så att David, för att betala sin skuld, personligen nödgades begiva sig till Dumbiedikes herrgård.
Där rådde för tillfället ett ovanligt stökande. Arbetare nedrevo de gamla tapeterna och uppsatte nya, förändrade, putsade, bonade, målade och vitlimmade. Man kunde ej känna igen det gamla huset, som så länge varit en tystnadens och håglöshetens boning. Lairden själv tycktes något förlägen, och det sätt, varpå han mottog David Deans, ehuru vänligt, saknade något av den vördnadsfulla hjärtlighet, varmed han eljest plägat välkomna den gamle mannen. Även med egendomsherrns yttre hade en förändring ägt rum, ehuru David Deans ej kunde göra sig riktigt reda för, vari den egentligen bestod — en förbättring i snitten på hans kläder och en prydlighet i sättet, varpå de buros, som båda voro något ovanligt. Även den gamla hatten var upputsad samt försedd med ny galon, och i stället för att som förr slinka bakåt eller framåt på lairdens huvud, satt den nu med en viss beräknad, käck elegans nedtryckt på sned över ena ögat.
David Deans sade sitt ärende och uppräknade pengarna. Dumbiedikes åhörde uppmärksamt det ena och genomräknade noggrant de andra, varvid han avbröt Davids ordande om Judas förlossning ur fångenskapen, för att fråga honom, om han icke tyckte, att ett par av guinéerna sågo underviktiga ut. Sedan han övertygat sig om, att allt ägde sin riktighet, stoppat på sig sina pengar och
