MIDLOTHIANS HJÄRTA
sin missljudande kallelse, då de inträtt i den hertigliga kyrkbänken, där hela sällskapet med Duncan i spetsen tog plats, undantagandes likväl David Deans, som redan satt sig bland församlingens äldste.
Dagens högtidlighet, med vars omständligare beskrivning det är onödigt att besvära läsaren, försiggick i föreskriven ordning, och den vid tillfället hållna predikan hade den lyckan att behaga själva den nogräknade David Deans, ehuru den ej räckte längre än en och en kvarts timme, vilket David kallade en förknappad ration av andligt furage.
Predikanten, som var en andlig, vilken i många fall delade Davids åsikter, urskuldade sig för sin korthet med, att han märkt kaptenen gäspa starkt, och att man, om han uppehållit honom längre, aldrig kunnat så noga veta, hur länge han kunde få vänta på nästa års kvicktionde.
David suckade över att finna, att så världsliga bevekelsegrunder kunnat inverka på en så kraftig predikants sinne, men han hade även blivit förargad över en annan omständighet under gudstjänsten.
Strax efter det församlingen satt sig samt bönerna voro hållna och predikanten läst upp texten, började hans nåd Duncan gräva i den framför hans livkjortel hängande pungen, varur han framtog en tobakspipa av järn, i det han helt högt utropade: — Jag har glömt min tobakspung — Lachlan, gå ner till Clachan och skaffa mig för fyra skilling långtobak. Sex av de närmaste armarna räckte med lydig iver lika många tobakspungar åt den mäktige mannen. Med en nedlåtande nick valde han en av dem, stoppade sin pipa, påtände den med tillhjälp av sin pistolflinta och rökte fullkomligt obesvärat under hela predikan, efter vars slut han knackade askan ur pipan, lade den tillbaka i dess förvaringsrum, återgav tobakspungen åt dess ägare och deltog med anständighet och uppmärksamhet i bönen.
Efter gudstjänstens slut, sedan Butler högtidligen insatts till pastor i Knocktarlities församling, med alla dess rättigheter och förmåner, meddelade David, som med suc-
