WALTER SCOTT
hon, att allt, som rörde henne, borde vara av intresse för Effie. Hon inlade brevet under kuvert till mr Whiterose och skickade det till postkontoret i Glasgow med en av församlingsborna, som hade ärenden att uträtta i nämnda stad.
Påföljande vecka anlände hertigen till Roseneath, och kort därefter tillkännagav han, att han hade för avsikt att jaga i deras grannskap och taga nattkvarter i prästgården — en heder, som han även vid ett par föregående tillfällen låtit densamma vederfaras.
Det visade sig, att Effie haft fullkomligt rätt i sin förmodan. Hertigen hade knappt satt sig till höger om mr Butler vid bordet och övertagit bestyret att skära den förträffliga, välgödda hönan, vilken utvalts till den förnämsta rätten vid detta ärofulla tillfälle, förrän han begynte tala om lady Staunton av Willingham i Lincolnshire och det stora uppseende, som hennes kvickhet och skönhet gjorde i London. På mycket av detta var Jeanie visserligen beredd — men Effies kvickhet — det var något, som hon aldrig skulle kunnat föreställa sig, enär hon icke visste, vilken ytterlig likhet det förefinnes mellan de högre klassernas skämt och de lägres munvighet.
— Hon har varit dagens firade skönhet — vinterns lysande stjärna — föremålet för alla skålar, sade hertigen, och hon var verkligen den mest intagande varelse bland alla, som visade sig vid hovet på konungens födelsedag.
Konungens födelsedag! På hovet! — Jeanie stod där liksom förstenad, då hon erinrade sig alla de utomordentliga omständigheterna vid hennes eget företräde hos drottningen och i synnerhet dess anledning.
— Jag omnämner denna lady Staunton för er, mrs Butler, i synnerhet därför, sade hertigen, emedan hon har något i sin röst och sitt ansikte, som påminte mig om er — likväl inte då ni ser så där blek ut — ni har överansträngt er — ni måste dricka mig till i ett glas vin.
Hon gjorde det, och Butler anmärkte, att det vore ett farligt smicker av hans höghet att säga åt en stackars prästhustru, det hon liknar en hovskönhet.
596
