WALTER SCOTT
FYRTIOÅTTONDE KAPITLET.
Ofruktsam krona sattes på min hjässa,
i handen fick jag en förtorkad scepter,
som skall frånryckas mig utav en främling,
då ingen son mig följer.
Shakespeare.
Efter denna tidpunkt skrevo systrarna två gånger om året till varandra, ehuru under de strängaste försiktighetsmått, på det deras brevväxling ej skulle upptäckas. Lady Stauntons brev talade om hennes mans tungsinthet och vacklande hälsa. Även hennes egen tycktes avtaga, och ett bland de ämnen, till vilket hon oftast återkom, var den omständighet, att de voro barnlösa. Sir George Staunton hade, häftig som alltid, fattat motvilja till närmaste arvtagaren, vilken han misstänkte för att under hans frånvaro hava uppretat hans vänner mot honom, och förklarade, att han förr skulle testamentera Willingham med alla dess tillhörigheter till ett hospital, än denne eländige örontasslare och bakdantare skulle ärva ett kappland därav.
— Om han blott hade ett enda barn, skrev den sorgsna makan, eller om den där olyckliga varelsen ännu vore vid liv, skulle han dock äga något att leva och sträva för. Men himmeln har vägrat oss en välsignelse, som vi ej förtjäna.
En dylik klagan, som, ehuru i växlande ordalag, likväl oftast vände sig omkring samma ämne, fyllde de brev, som gingo mellan Willinghams stora, men sorgliga salar, och det lugna men lyckliga pastorsbostället vid Knocktarlitie. Åren förflöto emellertid under denna gagnlösa grämelse. John, hertig av Argyle och Greenwich dog 1743, allmänt saknad, men av ingen mer än Butler och hans hustru, vilka haft hans välvilja att tacka för så mycket. Han efter-
600
