WALTER SCOTT
ning. Jag är hitkommen för att mottaga ers nåds befallningar och ej för att falla ers nåd besvärlig med mina obetydliga anmärkningar.
— Gott, sir, sade sir George, man har sagt mig, att ni förstår er på polissaker — det gör jag också. För att övertyga er därom så har ni här tio guinéer som handpengar. Ni skall få femtio, så snart ni kan skaffa mig bestämd underrättelse om den person, hon må vara levande eller död, som ni finner beskriven i detta papper. Jag kommer att lämna staden med det snaraste, så att ni kan skicka mig svar skriftligen genom mr — — han nämnde härvid sitt ombud — eller genom hans excellens lord presidenten. Ratcliffe avlägsnade sig med en bugning.
— Jag har förargat den högfärdige junkern, sade han för sig själv, därigenom att jag upptäckt en likhet. Men om George Robertsons far vistats inom en mil från dennes mor, så fördöme mig skulle jag ej veta, vad jag skulle tro, så högt han än sätter näsan i vädret.
Sedan sir George Staunton blivit ensam med Butler, lät han sin betjänt bära in kaffe och te, varpå han efter en minuts eftersinnande frågade sin gäst, om han nyligen hört något från sin hustru och sin familj. Något förvånad över frågan, svarade Butler, att det var tämligen längesedan han haft något brev. Hans hustru vore ej särdeles övad i att föra pennan.
— Då, sade sir George Staunton, är jag den förste, som underrättar er, att ert lugna hem blivit inkräktat under er frånvaro. Min hustru, åt vilken hertigen av Argyle haft den godheten att upplåta sitt hus vid Roseneath, medan hon tillbringar några veckor i er landsort, har satt över viken och tagit sitt högkvarter i prästgården, som hon påstår för att vara närmare getterna, vilkas mjölk hon begagnar, ehuru jag tror egentliga skälet vara, att hon föredrar mrs Butlers sällskap framför den aktningsvärde adelsmans, vilken är seneschall över hertigens gods.
Butler svarade, att han ofta hört både den avlidne och närvarande hertigen tala med utmärkt aktning om lady
638
