WALTER SCOTT
vara säker på, att alla gossarna voro sin kos för att se Porteous hängas, och då ni inte var hemma —
— Se så, mrs Saddletree, sade Bartoline med en viktig min, gör mig inte döv med ert prat! Jag var tvungen att vara på annat håll — non omnia — som mr Crossmyloof sade, då han kallades av två rättsbetjänter på en gång — non ommia possumus — pessimus — possimis — jag vet, att vårt laglatin stöter mr Butlers öron, men det betyder, att ingen, vore det också lord-överdomaren själv, kan vara på två ställen på en gång.
— Det har ni mycket rätt i, mr Saddletree, svarade hans omtänksamma äkta hälft med ett spefullt leende, och det är onekligt mycket passande att lämna er hustru att se efter unga herrars sadlar och betseltyg, medan ni går för att se en man hängas, som aldrig gjort er något förnär.
— Hustru, sade Saddletree med en höjning i rösten, som till någon del torde få tillskrivas middagssupen, låt bli att blanda dig i saker, som du inte förstår! Tror du, att jag var född att sitta här och sticka en syl genom sulläder, när sådana män som Duncan Forbes och den där andra karln, Arniston, vilka, om man får tro klubben, ej ha stort större talang än jag, säkert bli presidenter och kronadvokater, skall man se? Men om utmärkelser voro lika rättvist utdelade, som i den tappre Wallaces dagar —
— Jag vet ej, vad vi skulle vunnit på den tappre Wallace, sade mrs Saddletree, såvida de ej, som jag hört gammalt folk säga, på den tiden stredo med läderkanoner, och då hade det mycket lätt kunnat hända, att han glömt att betala dem, ifall han köpt dem. Och vad era stora talanger beträffar, Bartley, så måtte klubbfolket ha bättre reda på dem än jag, efter de göra så mycket väsen av dem.
— Jag säger dig, hustru, sade Saddletree i vredesmod, att du inte har det ringaste begrepp om såna saker. I sir William Wallaces tid blev ingen människa fastnaglad vid ett sådant trälgöra som en sadelmakares, ty alla lädersaker, de behövde, fingo de färdiggjorda från Holland.
— Nå, sade Butler, som i likhet med många av hans
54
