MIDLOTHIANS HJÄRTA
slav till en virginisk plantageägare långt inne i landet. Då Butler erhöll dessa underrättelser, översände han en tillräcklig summa pengar för att friköpa gossen från slaveriet, jämte föreskrifter, att åtgärder skulle vidtagas att uppodla hans förstånd, hämma hans dåliga anlag och uppmuntra allt det goda, som kunde finnas i hans karaktär. Men denna hjälp kom för sent. Den unge mannen hade ställt sig i spetsen för en sammansvärjning, vari hans omänsklige husbonde dödades, och flydde därefter till närmaste vilda indianstam. Man hörde sedermera aldrig vidare av honom, och man kan därför antaga, att han levde och dog bland detta vilda folk, vilket hans föregående levnadsvanor gjort till ett så passande sällskap för honom.
Sedan alla förhoppningar om den unge mannens förbättring nu voro försvunna, ansågo Butler och hans hustru det vara fullkomligt gagnlöst att yppa denna rysliga historia för lady Staunton. Hon fortfor att vara deras gäst i något mer än ett års tid, varunder hennes sorg var mycket häftig, utom under de senaste månaderna, då den övergick till ett svårmod och en nedslagenhet, vilka enformigheten i hennes systers stilla boning ej förmådde skingra. Alltifrån sin första ungdom hade Effie ej varit danad för en lugn och stilla förnöjsamhet. Helt olika sin syster, behövde hon sällskapslivets förströelser för att skingra sina sorger eller förhöja sin glädje. Hon lämnade Knocktarlities ensamhet med tårar av uppriktig ömhet och efter att hava överhopat dess invånare med allt, som hon kunde tro hava värde i deras ögon. Men hon lämnade det likväl, och sedan avskedets smärta var förbi, var hennes avresa en lättnad för båda systrarna.
Familjen i Knocktarlities prästgård hörde i sin stilla husliga sällhet, huru den rika och sköna lady Staunton återtog sin plats i den förnäma världen: De erhöllo även snart tydliga bevis härpå, ty David fick en officersfullmakt, och som Bibel-Butlers krigiska anda tycktes hava återupplevat i honom, dämpade hans välförhållande avunden hos femhundra unga, från goda familjer härstammande högländare, vilka voro förvånade över hans snabba
