MIDLOTHIANS HJÄRTA
FEMTE KAPITLET.
Sig reste hela Edinburgh,
tretusen män sig reste då.
Johnnie Armstrongs God Natt.
Då Butler lämnat mr Saddletrees bod, gick han för att uppsöka en vän, som var lagkarl, för att av honom få närmare reda på förhållandet med den i föregående kapitlet omnämnda unga kvinnan, i vars öde han, efter vad läsaren säkert redan gissat, deltog av vida viktigare skäl än de, som förestavades av blott mänsklighet. Då han ankom till sin väns boning, träffade han honom ej hemma, och samma otur hade han vid ett par andra besök, som han gjorde hos bekanta, vilkas deltagande för hennes olycksöde han hoppades väcka. Men alla människor voro för ögonblicket liksom stormgalna i anledning av händelsen med Porteous och uteslutande upptagna av att klandra eller försvara styrelsens förfarande att uppskjuta verkställigheten av hans dom, och tvistens hetta hade väckt en så allmän törst, att hälften av de unga juristerna och notarierna jämte sina skrivare — vilken senare klass Butlers besök gällt — hade stämt möte på en favoritkällare för att fortsätta striden. En skicklig räknekarl hade uträknat, att så mycket öl druckits under frågans utredning, att det skulle kunnat hålla ett linjeskepp av första rangen flott.
Butler vankade omkring, tills det blev skumt, i avsikt att då passa på tillfället och obemärkt besöka den olyckliga unga kvinnan, ty han hade sina skäl att undvika att bliva bemärkt av mrs Saddletree, vars boddörr låg litet längre uppåt gatan, snett emot fängelseporten. Han gick därför genom den smala valvgränd, som från nordvästra ändan av parlamentstorget förde till the Tolbooth.
