MIDLOTHIANS HJÄRTA
provisorisk galge, emedan det vanliga dödsredskapets förvaringsrum ansågs för starkt för att kunna uppbrytas utan mycken tidsspillan. Butler sökte begagna det av dessa tillredelser föranledda uppskovet för att avvända folket från dess förtvivlade uppsåt. — För Guds skull, utropade han, kommen ihåg, att det är er Skapares avbild, som ni i denne olycklige mans person ärna förstöra! Vore han än aldrig så dålig och elak, så är han delaktig av alla Skriftens löften, och ni kunna ej förgöra honom i hans obotfärdighet utan att utplåna hans namn ur livsens bok.
— Förstören ej både kropp och själ! Gen honom tid att bereda sig!
— Hur mycken beredelsetid hade de, som han mördade på just denna plats? svarade en sträng röst. Både gudomlig och mänsklig lag fordra hans död.
— Men vad, mina vänner, fortfor Butler, med ädelmodigt förbiseende av sin egen säkerhet, vad berättigar er att vara hans domare?
— Vi äro ej hans domare, svarade samma röst, han har redan blivit dömd av lagens handhavare. Vi äro blott de redskap, som himmeln och vår rättmätiga vrede hava uppväckt att verkställa domen, då en fördärvad styrelse ville skydda en mördare.
— Jag är ej någon mördare, sade den olycklige Porteous; vad ni anklagar mig för, skedde till självförsvar och i den lagliga utövningen av min plikt.
— Bort med honom! Bort med honom! skallade det från alla sidor. Varför öder ni bort tiden med att göra en galge? Den där pålen med färgarskylten är god nog för mandråparen.
Den olycklige mannen släpades med skoningslös snabbhet sin undergång till mötes. Butler, som skildes från honom genom trängseln, undslapp att bevittna fasorna av hans dödskamp. Obemärkt av dem, vilka dittills kvarhållit honom som fånge, flydde han från denna dödens skådeplats, utan att synnerligen bekymra sig om, vart det bar. Ett högljutt rop förkunnade den vilda fröjd, varmed upphovsmännen till detta dåd betraktade dess fullbordan.
