Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/97

Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

som helst, så händer det vanligtvis, att ernåendet av dess syftemål blott ger anledning till nya oordningar. Men så var ej förhållandet i förevarande fall. Dessa människor tycktes fullkomligt belåtna med den hämnd, de fullföljt med en så välberäknad ståndaktighet. Då de voro fullt förvissade, att deras offer ej längre ägde någon gnista liv, skingrade de sig i alla riktningar och bortkastade de vapen, vilka de endast bemäktigat sig för att kunna utföra sitt förehavande. I dagningen syntes ej några andra spår av nattens tilldragelser än Porteous' lik, som ännu hängde kvar på samma ställe, där han undergått sitt öde, och de olika slags vapen, som de upproriska tagit från stadsvaktskasernen och vilka funnos strödda omkring gatorna, så som de kastat dem ifrån sig, sedan de verkställt sitt uppsåt.

Stadens vanliga myndigheter återtogo nu sin makt, ehuru ej utan bävan vid tanken på den erfarenhet, de nyligen haft av dess vansklighet. Truppers inkallande i staden och anställandet av en sträng rannsakning rörande föregående nattens uppträden voro de första tecken till återkommande kraft, som de ådagalade. Men allt detta hade verkställts efter en så hemlig och välberäknad plan, att föga eller intet erfors, som kunde giva någon upplysning om upphovsmännen eller de förnämsta ledarna vid detta djärva företag. En berättelse om händelsen skickades med en kurir till London, där den väckte stor förvåning och harm i statsrådet och i synnerhet hos drottning Carolina, som ansåg sin myndighet prisgiven åt förakt genom framgången av denna sällsamma sammansvärjning. Man talade en tid bortåt ej om något annat än de hämndåtgärder, som skulle vidtagas, ej blott mot de handlande personerna i detta sorgespel, så snart de skulle upptäckas, utan även mot de magistratspersoner, som låtit got dylikt äga rum, samt mot den stad, som varit skådeplatsen därför. Folksägnen förmäler ännu, att hennes majestät vid detta tillfälle i uppbrusningen av sin vrede skall hava förklarat för den ryktbare hertig John av Argyle, att hon, förrän hon fördroge en sådan skymf,

85