Sida:Midvinter och tjugondag – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs
59
MIDVINTER OCH TJUGONDAG.

snarlikt anordnad (St. H. M. inv. 1635:52) från Värmlands finnskogar. Lithberg har i sin ovan anförda avhandling om Första vinterdag påpekat som ett typiskt lapskt och finskt drag, att runkalendrarna markera 14/10 med ett slokande träd. Vi finna här en slående parallellföreteelse för 14/1, som i detta sammanhang icke kan betyda annat

än midvintern, lösgjord från varje förbindelse med den kristna tjugondag jul. Denna saknas dock ej helt på de lapska kalendrarna. Vi sågo nyss, att den fått sitt särskilda märke på St. H. M. 177 bredvid midvinterträdet. På andra förekommer endast tjugondagen, icke 14/1, med särskilt märke, t. ex. St. H. M. (inv. nr 3121: 12)

(fig. 10). Men detta visar endast, vad man även på annat sätt vet, att tjugondagen varit känd för lapparna. T. o. m. en så pass ung företeelse som »tjugondag Knut» har trängt upp till dem, såsom framgår av det av Wiklund[1] påpekade faktum (enl. Högström, 1796) att veckan 8—14 januari heter Nutti- eller Knuttiwacko, den 13 januari (enl. Ol. Graan) Tiugudaha.

  1. K. B. Wiklund, Om lapparnas tideräkning. Meddel. från Nord. Museet 1895 s. 15.